Prostastjärt |̲̅̅●̲̅̅|̲̅=̲̅̅|̲̅̅●̲̅̅|

Då har jobbvecka börjat, eller imorn iaf. Kanske. Lärarpoolen denna vecka så jag vet ju inte med 100% säkerhet om jag kommer jobba varje dag. Men jag kommer iaf vara förberedd mentalt :) Var och lämnade in mitt belastningsregister idag och sen så hade jag visst 2 timmar till övers. Skulle inte hinna åka hem emellan, jag skulle ju träffa Linda kl 15. Fick bli en runda på stan. Resultatet blev en Jimi Hendrix t-shirt från Topshop, två linnen och lila nagellack från H&M. Ajaj säger mitt konto. Men det var det värt hehe.

Jag gillar att vara glad. Och det är jag just nu. Det är skönt.

Igår hängdes det på stan med min partner in crime My. Det blev gamla stan först, men hittade inte det vi ville ha. Sen drog vi vidare till en skivbutik där jag köpte 7 cd-skivor. Jag är väldigt nöjd. Kostade inte så mycket heller för det var ju rea =D Tog ett foto men orkar inte ladda upp och jag orkar inte skriva upp alla heller för den delen. Där fick jag förresten en komplimang av en främling. My och jag började asgarva efter att han hade gått. Kommer inte ihåg ordagrant, men det gick till ungefär såhär:

Killen (till My): Jag känner inte dig men.... Så börjar han viska nåt i hennes öra.
Killen (till mig): Hon ska säga nåt till dig sen när jag har gått. Något bra.
My (när killen har gått): Han sa att han tyckte att du var snygg.

Sen så knata vi runt i alla konstiga butiker man oftast inte går in i. Kul var det dock. Skaffade fina skor, en under klocka och en piercing, äntligen.

Nu ska jag på Dylan. Bara köpa biljetter så är det klart. Ska bli oerhört kul!

Nu ska jag snart iväg till jobbet. Logga. Jag vet vem som vinner i "Den rätte för Rosing!" Det ni. Så nu är det bara charterhjältar som gäller, tack gode gud.

Toodles

Jag har anmält mig till en kurs i Lindy Hop och en kurs i West Coast Swing. Jag vill helst dansa Lindy Hop, men jag vet ju inte om jag kommer in. Gjorde en intresseanmälan iaf, så det återstår väl att se vad som händer. Jag har alltid velat dansa, men aldrig haft tid eller ork. Nu har jag. Eller haha egentligen inte, men jaja. Nu har jag anmält mig iaf och jag hoppas på det bästa. Lindy hop påminner mig om Tom & Jerry av nån anledning.. Hehe. Tom & Jerry och Charlie Chaplin. Jag tror det kan ha med musiken att göra... Hmm.

Du är en mycket spontan person som alltid gillar att pröva nya saker. Nya och oförutsägbara situationer stör dig inte utan du finner dem bara utmanande och spännande.

Du är ofta fokuserad, har lätt att sätta prioriteter och kan enkelt ha många projekt igång samtidigt. Det gör att du ibland far runt som en virvelvind för att hinna med alla dina olika projekt.

Du har en stark känsla för vad som är sant och verkligt och du gillar att leva här och nu. Men, du har en livlig fantasi som gör att du ibland kan förflytta dig från tid och rum och vara extremt kreativ.

Du har humor och kan skratta gott åt dig själv och du gillar att underhålla andra. Du är en god lyssnare och talare och har mycket medkänsla. Du visar ofta ett genuint intresse för andras behov och känslor och vill hjälpa andra så mycket du kan.

Men, samtidigt är du lättsam. Din avsaknad av fördomar, din öppenhet mot andra och deras åsikter, din förmåga att kompromissa och dina ibland roliga påhitt gör dig populär och till en utmärkt vän.


Jag gjorde ett personlighetstest online och detta är resultatet. Jag tycker det stämmer in ganska bra faktiskt! Eller vad säger ni?

Tjooooooooooooooooohoo

Idag vägde jag mig. Jag har fan gått ner 2 kilo på 5 dar! Sinnesjukt vad bra mat och träning kan göra. Wooho. Im on fiiiaah. Ett av mina nyårslöften kanske kommer bli verklighet. Beach 2009 here I come...

Har möblerat om mitt rum nu äntligen. Ser mycket större ut, vilket inte är helt fel. Öppnare och luftigare på nåt sätt. Me like. Håller på och rensar ut allt gammalt skit. Fan vad grejer jag har samlat på mig alltså.

Hey hey hey!

Idag är jag glad. Ungefär såhär glad:


Jag kom hem från gymmet för inte så länge sen, därav den fina vita t-shirten, min svettiga look och av nån anledning min blankhet under ögonen. Dont ask me why cuz I simply dont know. Det är inte svett iaf. Det kan jag lova.

Idag har jag gjort följande:

• Lämnat in CV till yet another butik
• Lånat två böcker från biblioteket (Bob Dylans självbiografi och en bok av Frank Kafka)
• Hämtat min lagade kamera
• Druckit kaffe på Wayne's Coffee uppe vid leklandet i Sickla (Magasinet) och kollat på heta pappor & deras barn samtidigt som jag började läsa Dylans bok
• Köpt ett engångsfat (5 liter) och en flaska vin
• Träffat Danne och lämnat engångsfatet, träffade även Linda en snabbis innan t-banan kom
• Tränat både yoga och på gymmet

GREAT SUCCESS!

Nu är mina 4 små jobbdagar över här i Norge. Rea är inte att leka med, och idag nådde jag min BH-gräns. Fan för dessa BHar asså. Idag var det... jag vet inte ens hur många men MÅNGA var det. Ett BH-berg av trassliga BHar med tillhörande, men inte alltid, hängare. Aldrig är det rätt storlek heller. Ugggghhh.

Nu flyttar jag hem till Sverige iaf. På allvar. Det får bli så.

Ord jag kommer sakna (mest yrkesskaderelaterade ord):

Rar
Pula
Mangla
Glidelås
Brette
Rydde
Ha de

Fler ord tillkommer. Nu kommer sista minuten gäster och ajg ska väl hinna umgås med dom innan min buss går kl 23. Nattbuss sörru.

TJO

Andra dagen av 70% rean. Helvetet bryter lös. Tänker inte skriva här vad jag tänkte för det kommer komma fram helt fel.

Idag sa jag fel i kassan två ggr. Varje gång så småskrattade jag för mig själv för att jag visste att det nåt som jag, Linn och Elin skulle asgarva åt.

Scenario 1
Jag har sagt hej, tagit bort larmen och scannat alla plagg... Jag säger priset och hon fram pengana. Då flyger det ur ett "hej hej" istället för tack. Vet inte om nån märkte, men det gjorde jag.

Scenario 2
Jag säger summan, avslutar med "och femtä" istället för "och femtio"

Låter ganska tråkigt men det var kul där och då. Som det oftast brukar vara.

Över till nåt helt annat.....

Ska bli så jävla skönt att komma hem och få sova ordentligt. Vette fan varför det inte går här. Sängen är väl för dålig, lamporna är tända, folk är uppe sent och knappar på datan, ibland diskas det mitt i natten. Tror fan att jag sov bättre på bussresan hit än jag gjort i sängen här.

Tror det blir sängen för mig nu va. Så in i nordens trött efter bara 2 jobbdagar.

Btw. Fan att Sverige förlorade! 4 mål... Nedrans skit.

VARNING!! DETTA INLÄGG ÄR LÅNGT. MEN LÄS ÄNDÅ! DET KAN NOG VARA RÄTT INTRESSANT :)

Jag har precis läst ut ett litet häfte, eller snarare en extremt kort bok. Den heter "Kan din mamma lukta? En bok om och av barn med döva föräldrar". Den har fått mig att känna igen mig, blivit irriterad, skrattat och mycket mer.

Jag är ett så kallat CODA-barn, som är en engelsk förkortning för Children Of Deaf Adults. Vad som tydligen är typiskt och som utmärker ett sådant barn är (förutom att dom har döva eller hörselskadade föräldrar) är:

• Är självständiga och vågar mer
• Pratar mycket
• Är sociala
• Lyssnar och pratar samtidigt
• Sätter andras välmående i första hand
• Gestikulerar mycket
• Reagerar på ljud
• Behöver ögonkontakt för att förstå
• Reagerar inte när namnet ropas
• Beskriver mer målande

Jag måste nog säga att väldigt många saker på denna lilla lista stämmer, och jag har situationer som kan intyga varenda liten punkt i princip. Senast idag så reagerade jag inte på att Linn sa mitt namn 3 ggr på bussen. Sen så pratade jag hejvilt om typ ingenting inne på HM, med i princip mig själv eftersom jag är ganska säker på att Linn slutade lyssna efter ett tag hehe. Skulle inte förvåna mig om hon inte ens kommer ihåg det.

Några saker som irriterade mig är hur jävla dumma folk är ibland. Här är några vanligt ställda frågor som får mig att undra hur smart personen i fråga egentligen är som ställer dessa (samt vanligt ställda frågor som kanske inte är så superirriterande):

• Är teckenspråk internationellt?
• Varför är inte du döv?
• Hur många tecken finns det?
• Kan dina föräldrar läsa?
• Hur blev dina föräldrar döva?
• Kan dina föräldrar lukta?
• Hur gör de när de handlar?
• Hur vet de att det ringer?
• Får/kan döva köra bil?
• Kan döva titta på TV?
• Kan dina föräldrar prata/göra ljud?
• Kan dina föräldrar tänka?
• Kan din pappa duscha?

Vissa frågor kan man ju förstå, men wtf.... Duscha? Lukta? Handla? Bilkörning? TV? Ljud? Tänka? Kom igen. Har NI en hjärna? Kan NI tänka?

Boken, som tidigare nämnt, är skriven av barn till döva föräldrar (dom var mellan 17 och 18 år när boken skrevs). Dom har tagit med deras egna personliga berättelser samt andra, mest yngre, barns, om pinsamma händelser/situationer, om allt som är annorlunda, oförstående lärare, jobbiga konsekvenser, "tolkuppdrag", fördomar, det jobbiga med när de inte hör, det som är bra med döva föräldrar och så finns det ytterligare en kategori som heter okunnig eller dum?.

Jag kunde verkligen relatera till i princip allt. Jag vill dela med mig lite av de historier jag läste. Jag lovar, ni kommer säkert tycka dom flesta är underhållande. Jag satt och asgarva åt vissa saker. Min mamma läste den påväg hem från jobbet idag och sa att hon satt och skratta på bussen men var tvungen att hålla sig för munnen flera ggr när hon kom på att hon faktiskt inte var hemma, utan på en offentlig buss. Och ja, mina vänner, min mamma kan både skratta OCH läsa! Helt otroligt, jag vet. Ni kan få komma hit och skaka hennes hand. Ring pressen också while youre at it. Spread the word.


Utdrag från kategorin "Pinsamt"

"Döv och stum"
Förra sommaren när vi skulle åka hem från semestern i Frankrike så blev vi sena till flygplatsen, vi hade jättebråttom och skulle hinna med att lämna tillbaka hyrbilen också. När vi väl kommer till incheckningen så är det ingen kö alls, vi lämnar fram bagaget och våra pass och väntar otåligt på att kvinnan bakom disken ska låta oss gå. När hon upptäcker att vi tecknar till varandra så ber hon att få se våra pass igen. Hon går igenom passen otroligt noga och kollar flera gånger att det verkligen är vi, sedan ringer hon runt i telefonen och det var inte lång tid kvar innan vårt plan skulle lyfta. Jag blev väldigt irriterad och frågade om något var fel, men hon var osäker och ringde efter fler personal. När de hade pratat med varandra ett tag fick mamma och pappa ett papper med en stor röd stämpel på där det stod "DÖV OCH STUM", mina föräldrar började skratta och tyckte det var roligt, men jag var fly förbannad och tyckte att de skulle slänga pappret! Vi sprang till vår gate, när vi kom dit var det massor med folk som skulle på planet. Då ropade de ut i högtalarna att vi skullle komma fram. så visade vi fram lappen vi fick och då fick vi gå före alla människor och blev ledda av flygvärdinnorna till planet. Väl på planet hade de reserverat platser längst fram åt oss och jag frågade varför de gjort det här. När de sa att det var en säkerhetsåtgärd ifall planet skulle brinna när de tankade och man skulle bli tvungen att evakuera, så tänkte jag att jo, mina föräldrar skulle nog sitta kvar på sina platser om alla sprang ut ur planet!
-Johanna

"Petras mamma är lesbisk"
På mina utvecklingsamtal i skolan så hade jag alltid med mig min mamma + en tolk (oftast en kvinna). När jag var i 12-14 års åldern så gick det rykten på min skola om att min mamma var lesbisk. Det är inte så konstigt eftersom jag alltid hade två "mammor" med mig på mina utvecklingssamtal.
-Petra

Jag får lära mina småsyskon
Eftersom mina föräldrar är döva och jag är det äldsta syskonet så har jag alltid fått uppfostra mina yngre bröder när det handlar om ljud. De har alltid varit väldigt högljudda, smällt hårt i dörrar och skurit med kniven hårt på tallriken. Men det är egentligen inte så konstigt eftersom mamma och pappa inte hör något och inte kunnat reagera.
- Pojke 13 år


Utdrag från kategorin "Oförstående lärare"

De satte mig bakom skärmar
Som många andra CODA-barn så är jag väldigt pratig i skolan och speciellt när jag var mindre. Då brukade min lärare ofta bli irriterad av att jag pratade så mycket, så en dag när jag var speciellt pratig så hämtade hon höga skärmar på hjul och rullade in dem i klassrummet och placerade dem runt mig. Och även om det kan verka drastiskt så fungerade det faktiskt, för jag kunde ju inte prata med någon med de höga skärmarna runt mig. Men det var inte alltid som skärmarna kom fram, jag blev utskickad till korridoren också.
-Johanna

Orolig lärare
Jag var ungefär åtta år och det var min första musiklektion i grundskolan. När lektionen var slut så bad min lärare mig att stanna kvar. Jag blev förvånad. När alla gått så lade hon handen på min axel och sade "Blev lite orolig när jag hörde att du har döva föräldrar. Hur är det med musik hemma? Vet du vad musik är?", förvånat svarade jag att jag självklart visste vad det var, att jag hade många kasettband hemma, tv, radio och att pappa brukar sjunga för mig.
Under hela min uppväxt så har mina föräldrar varit måna om att ajg ska ha saker som låter hemma, även om de inte hör så har de alltid tyckt att jag som hörande ska ha tillgång till musik. De är ju medvetna om musikens värde i de hörandes värld och har gjort allt för att jag ska vara en del av den.
-Sabine

Mamma kan inte bra svenska
Ibland kan det vara jobbigt att ha döva föräldrar. När mina föräldrar skickar sms, så förstår ibland inte lärarna vad de skriver. Då berättar jag det för lärarna men dom lyssnar inte. De säger att det inte är mitt ansvar. Att mamma måste skriva ordentligt. Då blir jag ledsen.
-Flicka 10 år


Utdrag från kategorin "Jobbiga konsekvenser"

Telefonförsäljare
Det är ofta en massa telefonförsäljare som ringer. En gång ringde de från tidningen Hennes, när de frågade om min mamma kunde komma till telefonen, berättade jag att hon var döv. Det misstolkades, för någon vecka senare skickade bolaget blommor till oss, med en lapp där det stod att de "beklagar hennes död".
-Flicka 11 år

(Jag måste bara få tillägga att det här med att folk ringer för att prata med ens föräldrar är så jäävla jobbigt. Det händer hela tiden, jag tror inte jag har varit med om att dom faktiskt har fattat att man säger DÖV och inte DÖD, någon. Man får förklara ganska utförligt. Dom verkar ändå inte fatta om jag börjar med meningen "nej hon hör inte, hon är döv".)

Larmet gick och mamma fortsatte springa
En gång när jag var mindre och gick och handlade med min mamma, så hade vi jättebråttom att hitta en klänning till min skolavslutning som var dagen efter. Affäerna höll på att stänga och vi stod i kö till kassan på Lindex och skulle betala för klänningen vi hittat, men vi hade också tänkt hinna till H&M innan allt stängde. Så när vi betalat för plagget på Lindex så sprang vi snabbt därifrån, men när vi passerar larmet vid utgången så börjar det tjuta. Då hade en expedit glömt att ta bort stöldlarmet på klänningen, men mamma hörde ju inget så hon fortsatte att springa! Då blev jag tvungen att springa efter  mamma, stoppa henne och sedan fick vi gå tillbaka till Lindex till en förvånande kassörska som tog bort larmet.
-Johanna

Fastnade i bildörren
När jag var ungefär sju år så skulle jag tillsamman med min familj åka och handla. När vi parkerat bilen och alla hade klivit ur så låste pappa såklart bilen. Men mamma hade inte stängt sin dörr än och jag lutade min hand mot bilen samtidigt som jag fixade till min sko. När mamma stängde dörren så kom två av mina fingrar i kläm, men mamma och pappa hörde inte att jag skrek till och började gråta utan de bara gick vidare mot affären. Min syster som är tre år yngre än mig följde glatt efter. Men eftersom att hon hör så försökte jag ropa efter henne och be henne säga till mamma och pappa att jag fastnat. När de upptäckte att jag klämt mig så sprang pappa genast till bilen och öppnade samtidigt som mamma hjälpte mig att öppna dörren. Mamma och pappa blev såklart chockade och försökte trösta mig. Det måste ha sett jättekonstigt ut för alla andra runtomkring som sett mina föräldrar gå ifrån mig bara sådär, men de måste ha förstått sedan när de såg oss teckna.
-Sabine

Toaproblem
Min mamma är så envis så ibland när jag är på toa på morgonen så ropar hon att jag måste komma ner för att jag kommer för sent till skolan och hon hör ju inte om jag ropar att jag är på toa så hon ropar igen och igen och till slut när jag kommer ner och säger att jag är på toa säger hon förlåt.
-Pojke 12 år

Vill inte du också spela något instrument?
I hela låg- och mellanstadiet så har mina föräldrar frågat mig om jag ville spela något instrument. Men jag svarade alltid att jag inte ville trots att jag ville, just för att jag skulle få så dåligt samvete om jag spelade något och de inte hörde det.
-Sabine


Utdrag från kategorin "Tolkuppdrag"

Pappa till akuten
Förra vintern fick pappa plötsligt njursten och föll ihop hemma och kunde inte göra någonting annat än att vrida sig i smärtor. Då ringde vi ambulansen som kom och hämtade pappa och de ville att jag skulle följa med så att jag skulle kunna tolka i ambulansen och på sjukhuset. Jag tyckte det var jättetufft att få åka ambulans och vara med i operationssalen på akutintagningen och i olika röntgensalar. Det kom ingen riktig tolk förrän flera timmer senare, och då hde jag redan tolkat allt. Men även om det var tufft att få vara med, så var det lite konstigt också. Tänkt om det inte hade varit njursten utan något allvarligare.
-Johanna

Tolkproblem!
En gång när jag satt på toa kom en försäljare och plingade på dörren. Min pappa öppnade dörren och ropade på mig när jag satt där på toaletten. Jag sa inget fast jag hörde att han ropade. Sen när han ropa den fjärde gången så sa jag: - Ja! Jag kommer!
Men min pappa är döv så han hörde inte. Försäljaren tittade konstigt på min pappa. Sen kom jag ut och sa: - Ursäkta mig jag var på toa och min pappa är döv det var därför han ropade på mig.
Försäljaren sa: - Jaha! Men det var inget. Sen gick han iväg. Han tyckte att vi var konstiga.
-Flicka 13 år


Utdrag från kategorin "Fördomar"

Orkar hon verkligen?
När jag träffar nya kompisar och dom ska följa med hem så frågar ofta deras mammor: - Orkar din mamma verkligen det?
Jag hatar när dom säger så, hon orkar väl lika mycket som andra!
-Flicka 11 år

På tåget
Det kan vara lite jobbigt när vi sitter på tåget för då brukar dom säga att det är synd om mig för att jag har döva föräldrar.
-Pojke 9 år

På bussen
En gång när jag satt på bussen och blev jättearg på mamma så gick jag och satte mig vid två tanter. Jag hörde den ena säga: "Stackars liten kan varken höra eller prata!"
Jag gick tillbaka till mamma och sa förlåt högt med rösten. Tanterna blev tysta och steg av strax efter.
-Flicka 10 år

Dum fråga
I skolan var det en kille som frågade hur är det och ha döva föräldrar?
Jag svarade: Hur fan ska jag kunna veta det?! Jag har ju inget att jämföra med!!
-Pojke 12 år


Utdrag från kategorin "Jobbigt när de inte hör"

Ropande föräldrar
Något som säkerligen alla CODA-barn har upplevt är att till exempel sitta vid datorn där nere, och höra pappa eller mamma ropa uppifrån. Man har inte mycket till val än att gå upp och se efter vad de vill. Har man riktigt otur så har de glömt vad de skulle berätta.
-Robert

När toalettpappret tar slut
Det enda som är jobbigt med att ha döva föräldrar är när toaletpappret tar slut. När jag sitter där och upptäcker att pappret är slut så börjar jag med att blinka med lampan. Om mamma och pappa inte ser det så börjar jag kasta tvålar, badleksaer, små handdukar, toalettborsten, tandborstar, tandkrämstuben och allt annat jag kan få tag på. Jag fortsätter kasta tills mamma eller pappa upptäcker röran i hallen och kommer in med papper till mig. Efteråt får mamma och pappa städa upp alla saker jag kastat.
-Petra

Nästa nyhetssändning är sena Rapport
En sak som jag och förmodligen alla andra CODA-barn har upplevt är att föräldrarna sätter på TV:n med störande hög volym i vardagsrummet på kvällen när man ligger i sängen och håller på att somna. De hör ju inte att ljudet är på och det enda sättet att få dem att sänka volymen är att masa sig upp ur sängen och släpa sig till vardagsrummet och teckna: SÄNK!!!!
-Axel


Utdrag från kategorin "Bra med döva föräldrar"

En klassiker!
När jag var liten brukade jag retas med mamma och pappa och dra ur kontakten till dammsugaren när de städade. Sen brukade det gå 10 minuter innan de märkte något och ropade "Johanna! Det räcker nu!", men nu har de blivit så vana att de märker det direkt!
-Johanna

Dammsugaren
En dag när jag kom hem från skolan så såg jag att mamma dammsög i vardagsrummet. Men det lustiga var att dammsugaren inte var på. Jag började då att gapskratta och fick fram till henne och berättade att den inte var på. Hon blev då jätteirriterad eftersom att hon hade "städat" hela huste och var då tvungen att göra om allting.
-Sabine

Hög musik i bilen
Min pappa skjutsar mig och mina kompisar till en handbollsmatch. Vi hoppar in i bilen och kör. När jag sätter på musiken (på högsta volym såklart) så stannar pappa, kollar bakom på marken och säger "jag tror jag körde på någonting". Jag börjar skratta och berättade för honom att jag hade satt på musik och att det var basen som dunkade. Vi skrattade ett tag och körde sedan vidare.
-Petra

Byta föräldrar
Om jag fick välja att byta föräldrar så skulle jag välja samma föräldrar.
-Flicka 9 år

Utdrag från kategorin "Okunnig eller dum?"

Servitören kom äntligen fram till vårt bord. Han såg smått kvävd ut i sin eleganta men alltför trånga röda väst. Jag stoppade mig mitt i min mening till mamma och tittade upp på honom.
"Är ni redo att beställa?" frågade han vänligt.
När han insåg att vi precis använt teckenspråk med varandra så ändrade han snabbt frågan.
"Are you ready to order?"
Mina ögonbryn for upp och fastnade långt upp på pannan. Jag svarade. På svenska.
"Ja, tack."

Detta är endast ett av många exempel på olika situationer som jag, döva och många andra som lever med döva fått och får uppleva med jämna mellanrum. Men i dagens moderna samhälle så borde väl folk vara medvetna om vad det innebär att vara döv?

Det här exemplet har hänt på ICA också. Att de frågar på engelska om min mamma vill ha kvittot.
"Men gud!"  vill jag bara utropa där jag står bredvid henne.
Borde inte folk veta att om man använder teckenspråk så är man antagligen döv. Och är man döv så hör man inte. Tror de att döva inte kan höra svenska, men något annat språk? Det är ju riktigt pinsamt.

På en utomlandssemester började jag snacka med en kille och plötsligt var vi inne på ämnet döva. Jag berättade att både mina föräldrar var döva och han blev helt förtvivlad för min skull. "They've been punished by God! Im so sorry!" sade han med tårar i ögonen.

---

Detta har bara varit utdrag från självaste boken. Jag tyckte den var jätteintressant, men det kanske är för att jag just är en av dessa barn och kan relatera. Jaja. Jag gillade den iaf.

Nog är jag ung nu, men vänta bara. Om 9 år är jag 30 for crying out loud! 9 år. Sjuuukt.

Nu till nåt helt annat. Igår på bussen satte sig en man bredvid mig. Inte så ovanligt att nån gör det... Men direkt när han satte sig så kände jag att han luktade. Inte äckligt, utan nåt speciellt. Jag började fundera och tänkte genast 'aah, han luktar bageri!' Detta kunde väldigt rätt stämma eftersom han steg på vid Centralplan, där det faktiskt ligger ett bageri/café. Sen så ångrade jag mig. Eller jag specifierade mig kanske lite mer kan man säga. Han luktade florsocker! Gott.

Idag har jag faktiskt lyckat hålla mig borta från socker! Får se hur det går imorgon. Om jag känner mig rätt så lär jag hålla ut tills ca kl 19-20 innan jag är helt skakig av sockerabstinens, för att inte tala om huvudvärken. Oj oj. Jag tror jag har startat kanske 500 nya liv i mitt liv, eller iaf under dom 2 senaste åren. Am I pathetic or what?

Im going back to my roots imorgon. Har varit vithårig, mer eller mindre, i kanske bara en månad eller två, men jag orkar fan inte färga det hela jävla tiden. Vet inte vad jag fick för nåt ryck. Aldrig färgat håret innan dess. I miss those days. Nu ska jag iaf färga tbx till mitt blonda ljuvliga svall. Låt oss hoppas på att resultatet blir precis som jag vill ha det. Har en känsla av att det kan gå snett. Men men, det är väl trots allt bara hår. Blir klippt imorn också. My-san hjelper til ja. Sank you.

Toodles

Jag ligger om kvällarna och tänker på massor av saker, saker som jag vill dela med mig av och saker jag vill hålla för mig själv, stora saker och små saker. När jag väl har somnat och sen vaknat på morgonen är allt glömt, även om jag vid ett senare tillfälle på dagen kommer på sakerna igen. Jag borde ha en data kopplad till min hjärna och låta datan själv göra jobbet. Tyvärr så har inte Japan kommit på denna geniala idé än, så jag får väl antingen vänta eller komma på någon egen lösning.

Jag vill avsluta detta meningslösa inlägg med detta:

"We think you're a joke
Shove your hope where it don't shine"

Dålig låt men vad gör man inte för en liten line?

Jag har inget intressant att skriva. Känns bara som om jag inte har skrivit på ett tag. Inte för att jag normaltvis skriver intressanta saker, men iaf. Alltid nåt.

Var på IKEA idag. Hade presentkort på 1000 svenska hederliga kronor. Blev bara massa ramar. Och lite fina svartvita vykort. Ännu fler till min vackra samling. Ville dock köpa dom där jävla tavlorna jag har kollat på i ett år nu, men dom kostar ju 1500 styck typ så mjae... En vacker dag när jag är snygg och snuskigt rik får det väl bli. Ha.

Har sökt jag vet inte hur många jobb nu. Får hoppas att iaf en liten enstaka person blir intresserad. Önska mig lycka till, tack. Känns som om tiden rinner iväg lite grann va. Måste ta tag i grejer. Typ nu. Ugh. Ska kanske sova nu faktiskt. Kl är ju trots allt lite sent =)

Godnatt!

(Går)Dagen till ära spenderades ensam. Låg och kollade på film och slöade i soffan framför le television. Sen så var det ju det här med middag också.. Blev en lussebulle, en skiva vörtbröd och ett fruktansvärt gott glas med oboy! Klå det ni.

Vid 21 träffades jag och min partner in crime, My, i centrum i tron om att Konsum var öppet till kl 22 som det faktiskt står på hemsidan. Tji fick vi. Det var det inte. Vi fick leva utan tilltugg. Vi fick ta vårt pick och pack och promenera hem till mig där vi skivade upp lite lime och fixade lite limevatten sen sattes kvällens film igång. Det blev En Vampyrs Bekännelse. Sen blev kl 00.00 och raketer sköts från alla håll och kanter. Oväntat..... Vi traskade ut på balkongen och bevittnade det fina. Vi blev halvt attackerade av en raket eller två och gick strax efter det in till värmen. Låg och hade helt sjuka konversationer som ingen rikigt skulle förstå sig på för dom var relativt retarderade. Yes they were. Vi åt även en del "restchoklad" från julafton. Gött.

Nu har My knatat hem och här sitter jag. Första nyktra nyårsafton på typ 6-7 år. Känns lite sjukt faktiskt. Eller mest skönt! Det ska bli skönt att vakna upp imorgon (idag) och inte vara bakis för fem öre, eller tio heller för den delen, och inte behöva slösa bort en hel jävla dag på att återhämta mig. Blir nog fika med Linda och Malin tror jag bestämt. Om inte dom är för bakis för det förstås. Sen tar jag mig nog en trip till Sara innan hon far iväg på semester! Första andra tredje. Såld till damen med den svarta koftan som sitter ensam i soffan och fundersamt lyssnar på VH1.

Tata

Jag tror jag drog lite förhastade slutsatser... Det är nog inte vinterkräksjukan. Men sjuk är jag tyvärr fortfarande. Inte mycket, men lite. Inga spya idag och inget illamående. Thank you Jesus. Imorn är det nyår. Jag vill bli frisk. Over and out.

Jag har blivit sjuk. Tror det är vinterkräksjukan. Har i princip alla symptom. Inte roligt. Hatar att må illa. Hatar att spy. Jag är officiellt i helvetet.. Nästan. Har inte ätit nåt på hela dagen, knappt druckit vatten heller. Fy fy. Jag tröstar mig med film, liggandes i soffan. Fast jag hade ju självklart njutit mer om jag gjorde allt detta utan sjukheten.

Nu ska jag gå och stänga av det droppande vattnet mamma glömde stänga av i köket.. 3e ggn idag.

Nu hade jag tänkt på nåt jag skulle skriva om, men visst glömmer jag det.

Sitter uppe fast jag egentligen borde ligga och sova. Glömde bort att jag skulle tvätta så nu får jag ligga med en äcklig jävla illaluktande kudde som jag inte vet vem som har använt... Den har flygit runt lite var som helst här i huset då jag har varit borta. Inte så snällt tycker jag.

Senare idag blire lek med Oja och My. Vad vi ska göra vet jag inte. Men på kvällen ska jag iaf träffa kära Linda. Fy så kul jag ska ha. Ho ho. Tiden kommer dock inte gå långsamt. Attans säger jag bara. Nedrans. Rackarns. Pyttsan. Fy fabian. Se så kul man kan ha med gamla ord som inte låter så farliga men ändå ganska raka på sak ändå. Mhm. Livet är då lustigt. Och mjae, jag har inte så stor koll på vad jag pratar om. Ibland är det skönt att bara skriva om ingenting. Vad som helst. Det min hjärna tänker. Det mina fingrar skriver. Se så tokigt det kan gå. Om det ens har gått så tokigt. Nu ska jag nog sova tror jag bestämt. Imorgon är ju trots allt en ny dag, eller idag är en ny dag. Och den ska jag börja med att sova bort lite.

Peace out, A town

Hej svejs lingonfejs. Standard nu för tiden. Tråkigt, ja. Men som sagt. Standard.

Jag har nu firat jul hos pappsen och även en sen liten jul hemma hos min kära mor. Det har varit mysigt och och roligt. Nu är julen över och nyår är om bara några dagar. Jag hatar nyår har jag kommit fram till. Det känns så krystat. Alla letar efter fest och måste ha nåt att göra annars får dom panik. Sorligt tycker jag. Orkar inte med. Nu slutar jag, rah. Och för dom som känner mig väl, ja det var ett Pippi-citat.

Det var inte riktigt det jag hade tänkt att skriva, utan det var ju det här...

Jag har kommit fram till att hela mitt liv har gått så jävla fort. Dagis gick förbi med en racerfart. Oboy vad glad jag skulle ha varit om jag fortfarande var ett snorigt litet dagisbarn som varken visste in eller ut. Sen kom grundskolan och den svischade förbi med en hejdundrande raketfart. Sen kom gymnaiset och ojojoj vad kul man hade. Vänner hit och pojkar dit. Eller mja haha en pojke dit. Iaf. Sen åkte jag till staterna i ett år och alla mina vänner hemma i Sverige tog studenten, medan jag kom hem ca 1 månad senare och fortfarande hade ett år kvar. Pissigt värre. Året gick dock väldigt fort. Jag hittade några vänner och tiden rullade på. Jävligt snabbt. För snabbt. Raktfart helt enkelt. Usch. Sen var det studenten. Efter det så var det "sommarlov" och då blev det resor, arbete och besök av amerikanare. Och rätt som det var så var det september och höst, mer eller mindre, och då skulle ju jag iväg till Norge. Det var helt enkelt bara att fara. Nu har jag kommit hem en sväng efter 4 månader och det känns som om jag kom hem från USA typ för några månader sen, fastän det var för 2½ år. Jisses Amalia.

Jag låter som en gammal tant som klagar, men det är så jävla sant. Tiden går för fort. Och så dålig som jag är så lever jag ju nästan aldrig i nuet utan i framtiden och det som komma skall. Jag får nog bättra mig. Kanske ha lite tråkigt. Då går väl tiden långsamt? Eller?

Jaaaa, jag vet att skriver ohyggligt mycket om julen. Men jag kan inte rå för det. Det finns som sagt nästan inget som är bättre. Det enda som fattas, som nog inte kommer att finnas, är snö. Kallt är det dock, så att det räcker och blir över. Men denna snö bara vägrar att komma. Globala uppvärmningen kan ta sig i arslet. Ge mig snö god damnit! Evil.

Anyways... Det har inte funnits någon som helst julstämning i lägenheten i Oslo, men nu såhär i Göteborg och hos pappsen så finns det, precis som med kylan, så det räcker och blir över. Julgranen är oherhört fint pyntat, jag vet inte ens hur många såna där adventsljusstakar dom har för att det är så många, alla bord och fönster är proppade med julpynt och ytterdörren likaså. Jag gillare starkt. Lite snö hade som sagt inte skadat, men man kan väl inte få allt. Maybe next time.

Jag har varit på ÖB och köpt After Eight för bara 25an. Ett riktigt kap. Ett av mina favoritgodisar. Yummy.

Ikväll blire julgröt. WO.

Adjöken adjö.

I morgon kl 7.50 lämnar bussen Oslo Bussterminal och börjar rulla mot Göteborg. Jag har tonvis med packning och undrar hur jag själv ska orka släpa den från lägenheten dit, men I can do it. Det är bara att köra. Rulla. Släpa. Dra.

Det ska bli så skönt att komma "hem", och jag har citationstecken för hem eftersom det inte är hem jag ska utan till pappa. Men iaf. Det ska bli så skönt. Det är snart jul, vilket jag älskar mer än ganska mycket.. Jag kommer inte behöva anpassa mig efter någon, inte dela rum med någon, inte behöva en portnyckel för att komma in, inte behöva vänta på att någon med portnyckel ska komma eller att nån går ut ur porten då jag inte har med mig nyckeln själv, inte behöva laga mat, inte behöva oroa mig för att säga att jag är en rar tös som vill pula lite i garaget/rummet/valfritt och att jag gärna vill ha en bärs. För det betyder nämligen att jag är en konstig slampa som vill knulla lite i garaget/rummet/valfritt och att jag gärna vill ha en bajs (vill bajsa).  Jag kommer inte heller behöva tjata på att folk ska städa eller diska, eller behöva vakna på nätterna av att folk har vaknat och pular i köket. Pula som i att pula, inget annat.

Jag kommer med andra ord vara one happy mf när jag kommer hem till Sverige! Mycket pga detta:

• Lösgodis som inte kostar skjortan.
• Mat som överhuvudtaget inte kostar skjortan, som typ kyckling!
• Jag kommer ju få träffa mina kära vänner igen.
• Min mamma väntar på att umgås med mig.
• Hemlagad god mat, som inte är first price eller nåt annat billigt skit.
• DET ÄR JU FÖR FAN JUL! OCH NYÅR!
• Jag kommer få sova i min egen säng.
• Det jag har glömt men som jag skulle ha skrivit om jag kommit på det.

Vi ses!