Prostastjärt |̲̅̅●̲̅̅|̲̅=̲̅̅|̲̅̅●̲̅̅|

VARNING!! DETTA INLÄGG ÄR LÅNGT. MEN LÄS ÄNDÅ! DET KAN NOG VARA RÄTT INTRESSANT :)

Jag har precis läst ut ett litet häfte, eller snarare en extremt kort bok. Den heter "Kan din mamma lukta? En bok om och av barn med döva föräldrar". Den har fått mig att känna igen mig, blivit irriterad, skrattat och mycket mer.

Jag är ett så kallat CODA-barn, som är en engelsk förkortning för Children Of Deaf Adults. Vad som tydligen är typiskt och som utmärker ett sådant barn är (förutom att dom har döva eller hörselskadade föräldrar) är:

• Är självständiga och vågar mer
• Pratar mycket
• Är sociala
• Lyssnar och pratar samtidigt
• Sätter andras välmående i första hand
• Gestikulerar mycket
• Reagerar på ljud
• Behöver ögonkontakt för att förstå
• Reagerar inte när namnet ropas
• Beskriver mer målande

Jag måste nog säga att väldigt många saker på denna lilla lista stämmer, och jag har situationer som kan intyga varenda liten punkt i princip. Senast idag så reagerade jag inte på att Linn sa mitt namn 3 ggr på bussen. Sen så pratade jag hejvilt om typ ingenting inne på HM, med i princip mig själv eftersom jag är ganska säker på att Linn slutade lyssna efter ett tag hehe. Skulle inte förvåna mig om hon inte ens kommer ihåg det.

Några saker som irriterade mig är hur jävla dumma folk är ibland. Här är några vanligt ställda frågor som får mig att undra hur smart personen i fråga egentligen är som ställer dessa (samt vanligt ställda frågor som kanske inte är så superirriterande):

• Är teckenspråk internationellt?
• Varför är inte du döv?
• Hur många tecken finns det?
• Kan dina föräldrar läsa?
• Hur blev dina föräldrar döva?
• Kan dina föräldrar lukta?
• Hur gör de när de handlar?
• Hur vet de att det ringer?
• Får/kan döva köra bil?
• Kan döva titta på TV?
• Kan dina föräldrar prata/göra ljud?
• Kan dina föräldrar tänka?
• Kan din pappa duscha?

Vissa frågor kan man ju förstå, men wtf.... Duscha? Lukta? Handla? Bilkörning? TV? Ljud? Tänka? Kom igen. Har NI en hjärna? Kan NI tänka?

Boken, som tidigare nämnt, är skriven av barn till döva föräldrar (dom var mellan 17 och 18 år när boken skrevs). Dom har tagit med deras egna personliga berättelser samt andra, mest yngre, barns, om pinsamma händelser/situationer, om allt som är annorlunda, oförstående lärare, jobbiga konsekvenser, "tolkuppdrag", fördomar, det jobbiga med när de inte hör, det som är bra med döva föräldrar och så finns det ytterligare en kategori som heter okunnig eller dum?.

Jag kunde verkligen relatera till i princip allt. Jag vill dela med mig lite av de historier jag läste. Jag lovar, ni kommer säkert tycka dom flesta är underhållande. Jag satt och asgarva åt vissa saker. Min mamma läste den påväg hem från jobbet idag och sa att hon satt och skratta på bussen men var tvungen att hålla sig för munnen flera ggr när hon kom på att hon faktiskt inte var hemma, utan på en offentlig buss. Och ja, mina vänner, min mamma kan både skratta OCH läsa! Helt otroligt, jag vet. Ni kan få komma hit och skaka hennes hand. Ring pressen också while youre at it. Spread the word.


Utdrag från kategorin "Pinsamt"

"Döv och stum"
Förra sommaren när vi skulle åka hem från semestern i Frankrike så blev vi sena till flygplatsen, vi hade jättebråttom och skulle hinna med att lämna tillbaka hyrbilen också. När vi väl kommer till incheckningen så är det ingen kö alls, vi lämnar fram bagaget och våra pass och väntar otåligt på att kvinnan bakom disken ska låta oss gå. När hon upptäcker att vi tecknar till varandra så ber hon att få se våra pass igen. Hon går igenom passen otroligt noga och kollar flera gånger att det verkligen är vi, sedan ringer hon runt i telefonen och det var inte lång tid kvar innan vårt plan skulle lyfta. Jag blev väldigt irriterad och frågade om något var fel, men hon var osäker och ringde efter fler personal. När de hade pratat med varandra ett tag fick mamma och pappa ett papper med en stor röd stämpel på där det stod "DÖV OCH STUM", mina föräldrar började skratta och tyckte det var roligt, men jag var fly förbannad och tyckte att de skulle slänga pappret! Vi sprang till vår gate, när vi kom dit var det massor med folk som skulle på planet. Då ropade de ut i högtalarna att vi skullle komma fram. så visade vi fram lappen vi fick och då fick vi gå före alla människor och blev ledda av flygvärdinnorna till planet. Väl på planet hade de reserverat platser längst fram åt oss och jag frågade varför de gjort det här. När de sa att det var en säkerhetsåtgärd ifall planet skulle brinna när de tankade och man skulle bli tvungen att evakuera, så tänkte jag att jo, mina föräldrar skulle nog sitta kvar på sina platser om alla sprang ut ur planet!
-Johanna

"Petras mamma är lesbisk"
På mina utvecklingsamtal i skolan så hade jag alltid med mig min mamma + en tolk (oftast en kvinna). När jag var i 12-14 års åldern så gick det rykten på min skola om att min mamma var lesbisk. Det är inte så konstigt eftersom jag alltid hade två "mammor" med mig på mina utvecklingssamtal.
-Petra

Jag får lära mina småsyskon
Eftersom mina föräldrar är döva och jag är det äldsta syskonet så har jag alltid fått uppfostra mina yngre bröder när det handlar om ljud. De har alltid varit väldigt högljudda, smällt hårt i dörrar och skurit med kniven hårt på tallriken. Men det är egentligen inte så konstigt eftersom mamma och pappa inte hör något och inte kunnat reagera.
- Pojke 13 år


Utdrag från kategorin "Oförstående lärare"

De satte mig bakom skärmar
Som många andra CODA-barn så är jag väldigt pratig i skolan och speciellt när jag var mindre. Då brukade min lärare ofta bli irriterad av att jag pratade så mycket, så en dag när jag var speciellt pratig så hämtade hon höga skärmar på hjul och rullade in dem i klassrummet och placerade dem runt mig. Och även om det kan verka drastiskt så fungerade det faktiskt, för jag kunde ju inte prata med någon med de höga skärmarna runt mig. Men det var inte alltid som skärmarna kom fram, jag blev utskickad till korridoren också.
-Johanna

Orolig lärare
Jag var ungefär åtta år och det var min första musiklektion i grundskolan. När lektionen var slut så bad min lärare mig att stanna kvar. Jag blev förvånad. När alla gått så lade hon handen på min axel och sade "Blev lite orolig när jag hörde att du har döva föräldrar. Hur är det med musik hemma? Vet du vad musik är?", förvånat svarade jag att jag självklart visste vad det var, att jag hade många kasettband hemma, tv, radio och att pappa brukar sjunga för mig.
Under hela min uppväxt så har mina föräldrar varit måna om att ajg ska ha saker som låter hemma, även om de inte hör så har de alltid tyckt att jag som hörande ska ha tillgång till musik. De är ju medvetna om musikens värde i de hörandes värld och har gjort allt för att jag ska vara en del av den.
-Sabine

Mamma kan inte bra svenska
Ibland kan det vara jobbigt att ha döva föräldrar. När mina föräldrar skickar sms, så förstår ibland inte lärarna vad de skriver. Då berättar jag det för lärarna men dom lyssnar inte. De säger att det inte är mitt ansvar. Att mamma måste skriva ordentligt. Då blir jag ledsen.
-Flicka 10 år


Utdrag från kategorin "Jobbiga konsekvenser"

Telefonförsäljare
Det är ofta en massa telefonförsäljare som ringer. En gång ringde de från tidningen Hennes, när de frågade om min mamma kunde komma till telefonen, berättade jag att hon var döv. Det misstolkades, för någon vecka senare skickade bolaget blommor till oss, med en lapp där det stod att de "beklagar hennes död".
-Flicka 11 år

(Jag måste bara få tillägga att det här med att folk ringer för att prata med ens föräldrar är så jäävla jobbigt. Det händer hela tiden, jag tror inte jag har varit med om att dom faktiskt har fattat att man säger DÖV och inte DÖD, någon. Man får förklara ganska utförligt. Dom verkar ändå inte fatta om jag börjar med meningen "nej hon hör inte, hon är döv".)

Larmet gick och mamma fortsatte springa
En gång när jag var mindre och gick och handlade med min mamma, så hade vi jättebråttom att hitta en klänning till min skolavslutning som var dagen efter. Affäerna höll på att stänga och vi stod i kö till kassan på Lindex och skulle betala för klänningen vi hittat, men vi hade också tänkt hinna till H&M innan allt stängde. Så när vi betalat för plagget på Lindex så sprang vi snabbt därifrån, men när vi passerar larmet vid utgången så börjar det tjuta. Då hade en expedit glömt att ta bort stöldlarmet på klänningen, men mamma hörde ju inget så hon fortsatte att springa! Då blev jag tvungen att springa efter  mamma, stoppa henne och sedan fick vi gå tillbaka till Lindex till en förvånande kassörska som tog bort larmet.
-Johanna

Fastnade i bildörren
När jag var ungefär sju år så skulle jag tillsamman med min familj åka och handla. När vi parkerat bilen och alla hade klivit ur så låste pappa såklart bilen. Men mamma hade inte stängt sin dörr än och jag lutade min hand mot bilen samtidigt som jag fixade till min sko. När mamma stängde dörren så kom två av mina fingrar i kläm, men mamma och pappa hörde inte att jag skrek till och började gråta utan de bara gick vidare mot affären. Min syster som är tre år yngre än mig följde glatt efter. Men eftersom att hon hör så försökte jag ropa efter henne och be henne säga till mamma och pappa att jag fastnat. När de upptäckte att jag klämt mig så sprang pappa genast till bilen och öppnade samtidigt som mamma hjälpte mig att öppna dörren. Mamma och pappa blev såklart chockade och försökte trösta mig. Det måste ha sett jättekonstigt ut för alla andra runtomkring som sett mina föräldrar gå ifrån mig bara sådär, men de måste ha förstått sedan när de såg oss teckna.
-Sabine

Toaproblem
Min mamma är så envis så ibland när jag är på toa på morgonen så ropar hon att jag måste komma ner för att jag kommer för sent till skolan och hon hör ju inte om jag ropar att jag är på toa så hon ropar igen och igen och till slut när jag kommer ner och säger att jag är på toa säger hon förlåt.
-Pojke 12 år

Vill inte du också spela något instrument?
I hela låg- och mellanstadiet så har mina föräldrar frågat mig om jag ville spela något instrument. Men jag svarade alltid att jag inte ville trots att jag ville, just för att jag skulle få så dåligt samvete om jag spelade något och de inte hörde det.
-Sabine


Utdrag från kategorin "Tolkuppdrag"

Pappa till akuten
Förra vintern fick pappa plötsligt njursten och föll ihop hemma och kunde inte göra någonting annat än att vrida sig i smärtor. Då ringde vi ambulansen som kom och hämtade pappa och de ville att jag skulle följa med så att jag skulle kunna tolka i ambulansen och på sjukhuset. Jag tyckte det var jättetufft att få åka ambulans och vara med i operationssalen på akutintagningen och i olika röntgensalar. Det kom ingen riktig tolk förrän flera timmer senare, och då hde jag redan tolkat allt. Men även om det var tufft att få vara med, så var det lite konstigt också. Tänkt om det inte hade varit njursten utan något allvarligare.
-Johanna

Tolkproblem!
En gång när jag satt på toa kom en försäljare och plingade på dörren. Min pappa öppnade dörren och ropade på mig när jag satt där på toaletten. Jag sa inget fast jag hörde att han ropade. Sen när han ropa den fjärde gången så sa jag: - Ja! Jag kommer!
Men min pappa är döv så han hörde inte. Försäljaren tittade konstigt på min pappa. Sen kom jag ut och sa: - Ursäkta mig jag var på toa och min pappa är döv det var därför han ropade på mig.
Försäljaren sa: - Jaha! Men det var inget. Sen gick han iväg. Han tyckte att vi var konstiga.
-Flicka 13 år


Utdrag från kategorin "Fördomar"

Orkar hon verkligen?
När jag träffar nya kompisar och dom ska följa med hem så frågar ofta deras mammor: - Orkar din mamma verkligen det?
Jag hatar när dom säger så, hon orkar väl lika mycket som andra!
-Flicka 11 år

På tåget
Det kan vara lite jobbigt när vi sitter på tåget för då brukar dom säga att det är synd om mig för att jag har döva föräldrar.
-Pojke 9 år

På bussen
En gång när jag satt på bussen och blev jättearg på mamma så gick jag och satte mig vid två tanter. Jag hörde den ena säga: "Stackars liten kan varken höra eller prata!"
Jag gick tillbaka till mamma och sa förlåt högt med rösten. Tanterna blev tysta och steg av strax efter.
-Flicka 10 år

Dum fråga
I skolan var det en kille som frågade hur är det och ha döva föräldrar?
Jag svarade: Hur fan ska jag kunna veta det?! Jag har ju inget att jämföra med!!
-Pojke 12 år


Utdrag från kategorin "Jobbigt när de inte hör"

Ropande föräldrar
Något som säkerligen alla CODA-barn har upplevt är att till exempel sitta vid datorn där nere, och höra pappa eller mamma ropa uppifrån. Man har inte mycket till val än att gå upp och se efter vad de vill. Har man riktigt otur så har de glömt vad de skulle berätta.
-Robert

När toalettpappret tar slut
Det enda som är jobbigt med att ha döva föräldrar är när toaletpappret tar slut. När jag sitter där och upptäcker att pappret är slut så börjar jag med att blinka med lampan. Om mamma och pappa inte ser det så börjar jag kasta tvålar, badleksaer, små handdukar, toalettborsten, tandborstar, tandkrämstuben och allt annat jag kan få tag på. Jag fortsätter kasta tills mamma eller pappa upptäcker röran i hallen och kommer in med papper till mig. Efteråt får mamma och pappa städa upp alla saker jag kastat.
-Petra

Nästa nyhetssändning är sena Rapport
En sak som jag och förmodligen alla andra CODA-barn har upplevt är att föräldrarna sätter på TV:n med störande hög volym i vardagsrummet på kvällen när man ligger i sängen och håller på att somna. De hör ju inte att ljudet är på och det enda sättet att få dem att sänka volymen är att masa sig upp ur sängen och släpa sig till vardagsrummet och teckna: SÄNK!!!!
-Axel


Utdrag från kategorin "Bra med döva föräldrar"

En klassiker!
När jag var liten brukade jag retas med mamma och pappa och dra ur kontakten till dammsugaren när de städade. Sen brukade det gå 10 minuter innan de märkte något och ropade "Johanna! Det räcker nu!", men nu har de blivit så vana att de märker det direkt!
-Johanna

Dammsugaren
En dag när jag kom hem från skolan så såg jag att mamma dammsög i vardagsrummet. Men det lustiga var att dammsugaren inte var på. Jag började då att gapskratta och fick fram till henne och berättade att den inte var på. Hon blev då jätteirriterad eftersom att hon hade "städat" hela huste och var då tvungen att göra om allting.
-Sabine

Hög musik i bilen
Min pappa skjutsar mig och mina kompisar till en handbollsmatch. Vi hoppar in i bilen och kör. När jag sätter på musiken (på högsta volym såklart) så stannar pappa, kollar bakom på marken och säger "jag tror jag körde på någonting". Jag börjar skratta och berättade för honom att jag hade satt på musik och att det var basen som dunkade. Vi skrattade ett tag och körde sedan vidare.
-Petra

Byta föräldrar
Om jag fick välja att byta föräldrar så skulle jag välja samma föräldrar.
-Flicka 9 år

Utdrag från kategorin "Okunnig eller dum?"

Servitören kom äntligen fram till vårt bord. Han såg smått kvävd ut i sin eleganta men alltför trånga röda väst. Jag stoppade mig mitt i min mening till mamma och tittade upp på honom.
"Är ni redo att beställa?" frågade han vänligt.
När han insåg att vi precis använt teckenspråk med varandra så ändrade han snabbt frågan.
"Are you ready to order?"
Mina ögonbryn for upp och fastnade långt upp på pannan. Jag svarade. På svenska.
"Ja, tack."

Detta är endast ett av många exempel på olika situationer som jag, döva och många andra som lever med döva fått och får uppleva med jämna mellanrum. Men i dagens moderna samhälle så borde väl folk vara medvetna om vad det innebär att vara döv?

Det här exemplet har hänt på ICA också. Att de frågar på engelska om min mamma vill ha kvittot.
"Men gud!"  vill jag bara utropa där jag står bredvid henne.
Borde inte folk veta att om man använder teckenspråk så är man antagligen döv. Och är man döv så hör man inte. Tror de att döva inte kan höra svenska, men något annat språk? Det är ju riktigt pinsamt.

På en utomlandssemester började jag snacka med en kille och plötsligt var vi inne på ämnet döva. Jag berättade att både mina föräldrar var döva och han blev helt förtvivlad för min skull. "They've been punished by God! Im so sorry!" sade han med tårar i ögonen.

---

Detta har bara varit utdrag från självaste boken. Jag tyckte den var jätteintressant, men det kanske är för att jag just är en av dessa barn och kan relatera. Jaja. Jag gillade den iaf.