Jag skrattar åt din kommentar, sen raderar jag den. Borta. Thi.

Jag hatar den känslan jag har just nu, och som jag säkerligen kommer att känna ett tag framöver. Att inte veta, att oroa sig, att tänka alldeles för mycket - överanalysera, inte kunna kontrollera/bestämma över situationen. Det är inte kul. Det enda jag kan göra är att vänta. Vänta. Och se. Fy fan.

Jag vill inte vänta, jag vill inte se. Jag vill veta. Jag vill. Och det är NU! Fuck.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0