Prostastjärt |̲̅̅●̲̅̅|̲̅=̲̅̅|̲̅̅●̲̅̅|

Varför är vuxna och äldre männsikor så emot tatueringar egentligen? Nu drar jag alla över en kam, men ändå. Jag förstår det inte.

Min bror tipsade mig om en serie som han och några av hans kollegor har klippt och så. Den stora resan heter den och visades på SVT för inte så länge sen. Den finns på svtplay fram till den 27 nov.

Programmet handlar om tre familjer som åker till tre olika destinationer i världen och bor i en stam. Norra Namibia, nån ö i Indonesien och en fjutt ö utanför Australien någonstans. Det är helt sjukt vissa saker som dom är med om. Kulturkrock så det bara skriker om det. Sverige som är ett av världens, om inte världens, mest jämställda land, och så kommer familjerna till stammar där det fortfarande är väldigt uppdelat och mansdominerande. Väldigt intressant. Inte bara det utan allt dom upplever! Om ni inte har något att göra och har en timme till övers så kan ni ju kolla ett av snitt. Finns 8 st totalt.

Blir så irriterad på folk som inte är allmänbildade.

Igår så gick jag och min mamma till busshållplatsen, på väg dit så passerar vi min gamla skola. På vägen dit sitter det ca 6-7 tjejer, som jag antar gick i högstadiet i den skolan, och snackar med varandra. Jag håller på att berätta en historia för min mamma (vi tecknar alltså, om det inte är någon som vet att hon är döv som läser det här), så när vi närmar oss tystnar dom lite och börjar kolla. Fine tänker jag, för det är knappast första gången liksom. Sen när vi precis har gått förbi så hör jag en person viska till den andra 'säg något!' varpå "ledaren" ropar 'HEJ.' Jag vänder mig om och säger 'ja, hej' och fortsätter sen prata med min mamma. Hon, och hennes vänner, brister dock ut i skratt och jag blir irriterad på hur töntiga dom är.

Incident nummer två inträffar på bussen på väg in till stan, eller ja, precis när vi sätter oss på bussen typ. Vi går på bussen, sätter oss, fortsätter prata/teckna med varandra. Det sitter ett yngre par bredvid oss, dom är kanske 15 år, inte äldre. Killen sitter längst till fönstret, lutar sig "diskret" mot sin tjejs öra och viskar 'ser du dom bredvid oss, dom pratar teckenspråk.' Tjejen och killen vänder sig mot oss och jag möter deras idiotiska blickar och kollar lite irriterat på dom. Eftersom jag har väldigt bra hörsel så hörde jag hans lilla viskning. HELA resan till slussen kollar dom på oss. Till och med efter ca 3 stationer då Linn kommer på och jag börjar prata med henne istället. VA? Kunde jag prata? Paret blev chockade, småviskade hela tiden och kollade på oss mellan deras pussande på varandra.

Detta inom loppet av 10 min. Vad är det för fel på folk? Har ni aldrig sett en döv person med en dotter/son som kan höra OCH teckna? Vi bor för fan i en storstad, hur kan ni ha missat? Sitter ni och rå-glor när någon pratar spanska, grekiska, ryska eller något annat främmande språk bredvid er? Nej. Inte lyssnar ni särskilt noga eller eftersom det är oförståeligt. Gör detsamma nästa gång ni ser mig, orkar inte bli uttittad hela jävla tiden. 21 år räcker thank you very much..

Mycket trevligare när folk kommer fram och pratar/frågar om det istället för att konstant glo i tystnad.

Det var fan bättre förr ändå, fast på ett annat sätt. Jag gillar the good old days. Jag är dock inte så pass konservativ så att allt alltid ska vara som det har varit. Det är ju trevligt med förändring, men jag kan fortfarande tänka att det hade varit så mycket bättre om det var lite som det varr förr. Hade varit kul om man kunde resa tillbaks i tiden. Det hade varit trevligt att kanske uppleva 70-talet och stockholmskan på den tiden. Se hur det var när man inte levde med mobiler, datorern, radio, bilar och allt annat man på senare år kommit på och utvecklat. Var det inte så mycket mysigare med häst och vagn tex?

To hell with sale säger jag! 70% rea på Lindex just nu och det är ett helvete i butiken. Golvet är fulla med kläder som ramlat av stativen, och som ingen vill ta upp, inte ens om dom ser med sina egna jävla människoögon, neeeej för det finns ju personal som gör sånt! Det är hur proppfullt som helt i provrummen, inte en jävel hänger upp plaggen på stången som finns precis utanför, utan dom låter dom ligga kvar i den fina höga högen dom byggt där inne i provrummet. Det är nästan så att man börjar undra om dom började bygga en klädkoja där inne för att gömma sig ett tag, men sen gav upp för att dom insåg att dom hade för FÅ kläder. Nästan. BHar är värst. Jag vette fan hur folk tänker när dom bara lämnar dom sådär. Jag slutas aldrig förvånas över hur det ser ut där inne.

Dagen börjar med att jag måste stå i kassan i 3 timmar, fastän jag inte var schemalagd där. Efter det så kände jag mig helt kokobäng och tvingades ta lunchrast lite tidigare bara för att få sitta ner i 30 minuter. Jag syndade och köpte lite choklad för att få igång min hjärna och kropp lite, men lyckades inte så bra. Gott var det inte heller för jag köpte en billig skitchoklad. Sen så var det bara att gå ut till kaoset där ute. Min tur att ha provrummet efter lunchen. Sen var det min tur att ha kassan 18-19 innan vi stängde. Fan va skönt det var när sista människan gick. Lycka!!

För att sammanfatta min dag i bilder och lite text.



Såhär lång kändes kön, och den var nog inte så jättelite kortare :)


Såhär mycket hade vi överallt fast i kläder, om inte mer (det är sanning, ja)


Sen kände jag mig lite såhär, fast ännu värre. Det fick mig att vilja...


..Krypa tillbaks till livmordern jag blev producerad i.


Såhär utmattad var jag vid stängning. Nästintill död.

Blir så jävla frustrerad! Sluuuuuuta, snälla....

Igår såg jag fram emot denna fredag! En ensam kväll med mig själv. Jag planerade middagen jag skulle göra efter jobbet, mat jag nu sitter och äter en aning sent (slutade kl 20). Det blev klyftpotatis och hemmagjord tzatsiki, eller som min mamma skulle säga tsatisisi. Jag slog till och köpte Cola såhär runt jul. Apotekarens julmust finns ju inte här sorligt nog. Men iaf.. Jag hade sett fram emot det hela dagen igår och hela dagen idag. Nu när jag väl sitter här med min klyftpotatis, tzatsiki och cola känner jag att nåt saknas. Nån att dela denna mat med. Känner mig som en sorlig person som sitter hemma med sån här "dela med sig mat" och äter den alldels själv. Sen så har jag lite choklad jag tänkte proppa i mig som efterrätt. Gott, ja visst! Ensamt, O JA! Dont try this at home.

Nåt som hade hjälpt lite är väl om jag hade kommit ihåg att köpa en baugette. Det hade ju passat alldeles perfekt till min goda hemmagjorda tsatisisi, inte sant?

Alldeles strax blir det film. Elf för att vara mer exakt.

Yo yo yo, bitches n' hoes.

Smärta säger jag bara. Otrolig mega hyper super duper extrem smärta! Jag har svalgont. Det gör ont när jag sväljer framför allt, men även när jag pratar, hickar och gör andra normala saker. Denna smärta är inte att leka med. Fy fan. Känner att jag börjar bli sjuk också vilket suger åsnekuk. Men what to do? Äter ju massa antigrejer redan så jag får väl bara accept my dom och ta det som en man helt enkelt.

Idag var jag för övrigt i Svenska Kyrkan. Trodde aldrig att jag frivilligt skulle gå till kyrkan, förutom när det gäller dop och såna där grejer. Vi gick iaf dit för att joina julpysslet. Var ganska nice. Precis som på dagis, och låg- och mellanstadiet = en dröm för mig... Folk satt och gjorde tomtar, julkort, smällkarameller, luciakronor (till luciatågen dom har i kyrkan på lördag), ljuslyktor och andra diverse grejer. Jag gjorde en jultomte och ett julkort. Självklart var mina grejer KUNG och jag blev hyllad av hela kyrkan och dess medlemmar. Im the new Jesus I tell ya!

Nu sitter jag iaf här och dricker te, eller försöker rättare sagt. Jag tar extremt god tid på mig innan tevattnet lämnar min mun och åker ner i strupen. Smärtsamt! Hur ska detta gå? Som Jesus kanske jag borde heala mig själv. Faaast, Jesus är ju inte egoist, så jag får ta smärtan som sagt. Som en vanlig dödlig. Vi kör på den!

Ouuuch

- John Morley

Evolutionen gick/går ju ut på att utvecklas, och det gjorde vi genom att de svaga dog och de starka levde vidare. På så sätt blev djur, och även människan, starkare och bättre utvecklad både fysiskt och psykiskt. Idag sker väl det i stort sätt samma sak för djur, fast människan har en tendens att hjälpa djur som håller på att dö ut. Jag menar inte att det är fel eftersom dessa djur inte utvecklas till nåt bättre utan endast dör ut, mycket pga vad människan har gjort med naturen runt om på jorden.

Det jag vill komma till är att människan har stannat upp i sin utveckling. Varför? Jo för att vi ständigt kommer på sätt att rädda vissa typer av människor. Handikappade, folk med sjukdomar, siamesiska tvillingar osv. Vi botar, tar hand om, opererar osv osv. Ute i naturen hade dessa människor inte överlevt utan vi hade "gjort oss av med" människor som inte uppfyllde de krav en människa i dagsläget skulle ha uppnå. Ja, jag är en hemsk människa som tänker såhär, men lite sanning ligger det ju ändå bakom detta. Mina föräldrar är döva och jag vill ju inte att dom ska dö pga naturens gång eller whatever, så missförstå mig inte. Jag menar bara att människan idag har kommit på så många sätt att hålla kvar vid de som kanske inte hade överlevt utan gallrats bort om vi hade fortsatt utvecklats på samma sätt som förr, utan dagens teknologi osv.

Jag undrar hur smarta vi hade kunnat vara idag och hur vi hade varit som människor om vi fortsatt utvecklats på samma sätt, istället för att rädda i princip varenda individ.