Prostastjärt |̲̅̅●̲̅̅|̲̅=̲̅̅|̲̅̅●̲̅̅|

Tjooooooooooooooooohoo

Idag vägde jag mig. Jag har fan gått ner 2 kilo på 5 dar! Sinnesjukt vad bra mat och träning kan göra. Wooho. Im on fiiiaah. Ett av mina nyårslöften kanske kommer bli verklighet. Beach 2009 here I come...

Har möblerat om mitt rum nu äntligen. Ser mycket större ut, vilket inte är helt fel. Öppnare och luftigare på nåt sätt. Me like. Håller på och rensar ut allt gammalt skit. Fan vad grejer jag har samlat på mig alltså.

Hey hey hey!

Idag är jag glad. Ungefär såhär glad:


Jag kom hem från gymmet för inte så länge sen, därav den fina vita t-shirten, min svettiga look och av nån anledning min blankhet under ögonen. Dont ask me why cuz I simply dont know. Det är inte svett iaf. Det kan jag lova.

Idag har jag gjort följande:

• Lämnat in CV till yet another butik
• Lånat två böcker från biblioteket (Bob Dylans självbiografi och en bok av Frank Kafka)
• Hämtat min lagade kamera
• Druckit kaffe på Wayne's Coffee uppe vid leklandet i Sickla (Magasinet) och kollat på heta pappor & deras barn samtidigt som jag började läsa Dylans bok
• Köpt ett engångsfat (5 liter) och en flaska vin
• Träffat Danne och lämnat engångsfatet, träffade även Linda en snabbis innan t-banan kom
• Tränat både yoga och på gymmet

GREAT SUCCESS!

Jobbet fick till en annan slyna :)

Jag har under mina bussresor fram och tbx till Oslo funderat på att ställa upp i Idol. Inte för att jag kan sjunga utan bara för att jag redan vet vilken låt jag skulle sjunga på auditionen plus vilket låt jag skulle sjunga när det är rocktema. Jag kommer med största sannolikhet inte ens ställa upp och gå på audition men men. Det är inte det som är själva grejen. Utan att jag vet vad jag skulle sjunga om jag ställde upp.

Jag har även tänkt på att jag vill vara med i Expedition Robinson. Det vill jag dock seriöst vara med i. No joke. Det som inte är så troligt dock är att jag har tänkt att jag ska vinna. Men helt konstigt kanske det inte är för jag skulle kanske ha en chans. Eller vad tror ni? Haha.

Nu ska jag till biblioteket en sväng med min mor.

Ca 5 min efter mitt förra inlägg så började min iPod fungera igen, tack och lov! Nåt som störde mig under hela bussresan var dock en snubbe som satt och glodde på mig typ hela vägen, förutom när han sov. Skulle dock inte förvåna mig om han såg på mig även då..

Igår hängde jag med mitt favoritpar Linda och Danne i Dannes nya lägenhet. Dom flyttade in i lördags fast det såg ut som om dom hade bott där minst 1 vecka. Allt var på plats, förutom den beställda soffan. Good job. Fin var den verkligen. Jag kommer numera bo där tror jag. Jag vill oxå flytta hemifrån!

Idag provjobbade jag och ikväll ringer hon och säger om jag får jobbet. Håll tummarna för mig! Pretty please.

Toodles

Jävla fittkukcphuvud! Min iPod is creeejzy. It aint funny man. Den vill inte spela musik. Den är seg. Jag kan göra allt förutom att lyssna på låtarna. Och vad har man en iPod till? Joooo det ska jag berätta... FÖR ATT LYSSNA PÅ MUSIK. Musik som inte vill spelas i min fucking jävla anus iPod. Sitter på en buss påväg hem till Sthlm. Resan tar väl kanske 7 timmar, plus minus. Vad ska jag göra??? Mina batterier räcker inte till mina 2½ timmars filmer jag har på datan. Får väl sova utan musik... Jävligt irriterande! KUK!

Over and out


I.M. M.A.D.

Nu är mina 4 små jobbdagar över här i Norge. Rea är inte att leka med, och idag nådde jag min BH-gräns. Fan för dessa BHar asså. Idag var det... jag vet inte ens hur många men MÅNGA var det. Ett BH-berg av trassliga BHar med tillhörande, men inte alltid, hängare. Aldrig är det rätt storlek heller. Ugggghhh.

Nu flyttar jag hem till Sverige iaf. På allvar. Det får bli så.

Ord jag kommer sakna (mest yrkesskaderelaterade ord):

Rar
Pula
Mangla
Glidelås
Brette
Rydde
Ha de

Fler ord tillkommer. Nu kommer sista minuten gäster och ajg ska väl hinna umgås med dom innan min buss går kl 23. Nattbuss sörru.

TJO

Andra dagen av 70% rean. Helvetet bryter lös. Tänker inte skriva här vad jag tänkte för det kommer komma fram helt fel.

Idag sa jag fel i kassan två ggr. Varje gång så småskrattade jag för mig själv för att jag visste att det nåt som jag, Linn och Elin skulle asgarva åt.

Scenario 1
Jag har sagt hej, tagit bort larmen och scannat alla plagg... Jag säger priset och hon fram pengana. Då flyger det ur ett "hej hej" istället för tack. Vet inte om nån märkte, men det gjorde jag.

Scenario 2
Jag säger summan, avslutar med "och femtä" istället för "och femtio"

Låter ganska tråkigt men det var kul där och då. Som det oftast brukar vara.

Över till nåt helt annat.....

Ska bli så jävla skönt att komma hem och få sova ordentligt. Vette fan varför det inte går här. Sängen är väl för dålig, lamporna är tända, folk är uppe sent och knappar på datan, ibland diskas det mitt i natten. Tror fan att jag sov bättre på bussresan hit än jag gjort i sängen här.

Tror det blir sängen för mig nu va. Så in i nordens trött efter bara 2 jobbdagar.

Btw. Fan att Sverige förlorade! 4 mål... Nedrans skit.

To hell with sale säger jag! 70% rea på Lindex just nu och det är ett helvete i butiken. Golvet är fulla med kläder som ramlat av stativen, och som ingen vill ta upp, inte ens om dom ser med sina egna jävla människoögon, neeeej för det finns ju personal som gör sånt! Det är hur proppfullt som helt i provrummen, inte en jävel hänger upp plaggen på stången som finns precis utanför, utan dom låter dom ligga kvar i den fina höga högen dom byggt där inne i provrummet. Det är nästan så att man börjar undra om dom började bygga en klädkoja där inne för att gömma sig ett tag, men sen gav upp för att dom insåg att dom hade för FÅ kläder. Nästan. BHar är värst. Jag vette fan hur folk tänker när dom bara lämnar dom sådär. Jag slutas aldrig förvånas över hur det ser ut där inne.

Dagen börjar med att jag måste stå i kassan i 3 timmar, fastän jag inte var schemalagd där. Efter det så kände jag mig helt kokobäng och tvingades ta lunchrast lite tidigare bara för att få sitta ner i 30 minuter. Jag syndade och köpte lite choklad för att få igång min hjärna och kropp lite, men lyckades inte så bra. Gott var det inte heller för jag köpte en billig skitchoklad. Sen så var det bara att gå ut till kaoset där ute. Min tur att ha provrummet efter lunchen. Sen var det min tur att ha kassan 18-19 innan vi stängde. Fan va skönt det var när sista människan gick. Lycka!!

För att sammanfatta min dag i bilder och lite text.



Såhär lång kändes kön, och den var nog inte så jättelite kortare :)


Såhär mycket hade vi överallt fast i kläder, om inte mer (det är sanning, ja)


Sen kände jag mig lite såhär, fast ännu värre. Det fick mig att vilja...


..Krypa tillbaks till livmordern jag blev producerad i.


Såhär utmattad var jag vid stängning. Nästintill död.

Bussresan från Sthlm till Oslo tog drygt åtta timmar. Det började okej, men dom två sista timmarna var olidliga. Först blev det lite musik, medan vi lämnade 08-land, sen nån timme senare, eller två, sattes laptopen på och jag Internettade ett tag. Tack Swebus för Internet ombord =) Och tack Apple för iPoden! Utan den hade bussresan varit min död, iaf nästan.

Innan bussresan så var det den vanliga musiken som gällde, mer eller mindre. Sen väl på bussen så ville jag bara höra på lugna grejer. Går ju inte sova till typ RATM, Pantera, Nirvana, Beastie Boys, Iggy Pop och allt annat med mycket grejer som händer på en och samma gång.

Det blev väl detta:

Aaron Lewis ft Fred Durst - Outside
Alice In Chains - Nutshell
Alice In Chains - Don't Follow
Anna Ternheim - Shoreline
The Beatles - Yesterday
The Beatles - Yellow Submarine
The Beatles - Hey Jude
Bob Dylan - It ain't me babe
Bob Dylan - Don't think twice it's all right
Bobby McFarrin - Dont Worry, Be Happy
Bolland - You're in the army now
Boston - More than a feeling
Typ alla Coldplay låtar, men mest Strawberry Swing
The Connells - '74-'75
Crash Test Dummies - Mmm Mmm Mmm Mmm
Daft Punk - Verdis Quo
Doves - Caught by the river
Alla Eddie Vedder låtarna från filmen Into the Wild
Frank Sinatra - Fly me to the moon
Frank Sinatra - I've got you under my skin
Harry Nilsson - One
Harry Nilsson - Everybody's Talkin'
Imogen Heap - Hide and Seek
Iron Maiden - Afraid to shoot strangers
Jack Johnsons låtar från Nicke Nyfiken soundtracket
Jamiroquai - Deeper Underground
Jamiroquai - Vitrual Insanity
John Mayer - Your body is a wonderland
José Gonzalez - Heartbeats
Joy Division - Love will tear us apart
Alla Justin Farren låtarna (lokal artist från Sacramento, CA)
Lars Eriksson - Rejected Love
Linkin Park - My December
Live - Lightning Crashes
Mark Mothersbaugh - Zissou Society Blue Star Cadet
Meat Puppets - Earth Angel
Metallica - One
Metallica - Nothing Else Matters
Michael Buble - Feeling Good
Michael Buble - Home
Midnight Oil - Beds are burning
Neil Young - My My Hey Hey
Nick Drake - One of These Things First
Pearl Jam - Nothingman
Pearl Jam - Better man
RJD2 - Ghostwriter
Robbie Williams - Beyond the Sea
Robyn ft Kleerup - With Every Heartbeat (radio 1 live lounge)
The Shins - New Slang
The Shins - Caring Is Creepy
Silverchair - Miss you love
Soundgarden - Black Hole Sun
Simon & Garfunkel - Mrs Robinson
Stefan Nilsson - Mot Skärgården (skärgårdsdoktorn themesong)
Stephen Simmonds - Tears Never Dry
Stone Temple Pilotes - Plush (acoustic)
Teitur - Josephine
Toto - Africa
UB40 - Kingston Town
Ugly Kid Joe - Cats in the Cradle
Vampire Weekend - Cape Cod Kwassa Kwassa
Velvet Underground - I'm Waiting For the Man
White Stripes - I Just Don't Know What To Do With Myself
Yeal Naim - New Soul
Yann Tiersen - J'y suis jamais allé


I princip :) Haha helt onödigt inlägg... Men men. Det var det.

VARNING!! DETTA INLÄGG ÄR LÅNGT. MEN LÄS ÄNDÅ! DET KAN NOG VARA RÄTT INTRESSANT :)

Jag har precis läst ut ett litet häfte, eller snarare en extremt kort bok. Den heter "Kan din mamma lukta? En bok om och av barn med döva föräldrar". Den har fått mig att känna igen mig, blivit irriterad, skrattat och mycket mer.

Jag är ett så kallat CODA-barn, som är en engelsk förkortning för Children Of Deaf Adults. Vad som tydligen är typiskt och som utmärker ett sådant barn är (förutom att dom har döva eller hörselskadade föräldrar) är:

• Är självständiga och vågar mer
• Pratar mycket
• Är sociala
• Lyssnar och pratar samtidigt
• Sätter andras välmående i första hand
• Gestikulerar mycket
• Reagerar på ljud
• Behöver ögonkontakt för att förstå
• Reagerar inte när namnet ropas
• Beskriver mer målande

Jag måste nog säga att väldigt många saker på denna lilla lista stämmer, och jag har situationer som kan intyga varenda liten punkt i princip. Senast idag så reagerade jag inte på att Linn sa mitt namn 3 ggr på bussen. Sen så pratade jag hejvilt om typ ingenting inne på HM, med i princip mig själv eftersom jag är ganska säker på att Linn slutade lyssna efter ett tag hehe. Skulle inte förvåna mig om hon inte ens kommer ihåg det.

Några saker som irriterade mig är hur jävla dumma folk är ibland. Här är några vanligt ställda frågor som får mig att undra hur smart personen i fråga egentligen är som ställer dessa (samt vanligt ställda frågor som kanske inte är så superirriterande):

• Är teckenspråk internationellt?
• Varför är inte du döv?
• Hur många tecken finns det?
• Kan dina föräldrar läsa?
• Hur blev dina föräldrar döva?
• Kan dina föräldrar lukta?
• Hur gör de när de handlar?
• Hur vet de att det ringer?
• Får/kan döva köra bil?
• Kan döva titta på TV?
• Kan dina föräldrar prata/göra ljud?
• Kan dina föräldrar tänka?
• Kan din pappa duscha?

Vissa frågor kan man ju förstå, men wtf.... Duscha? Lukta? Handla? Bilkörning? TV? Ljud? Tänka? Kom igen. Har NI en hjärna? Kan NI tänka?

Boken, som tidigare nämnt, är skriven av barn till döva föräldrar (dom var mellan 17 och 18 år när boken skrevs). Dom har tagit med deras egna personliga berättelser samt andra, mest yngre, barns, om pinsamma händelser/situationer, om allt som är annorlunda, oförstående lärare, jobbiga konsekvenser, "tolkuppdrag", fördomar, det jobbiga med när de inte hör, det som är bra med döva föräldrar och så finns det ytterligare en kategori som heter okunnig eller dum?.

Jag kunde verkligen relatera till i princip allt. Jag vill dela med mig lite av de historier jag läste. Jag lovar, ni kommer säkert tycka dom flesta är underhållande. Jag satt och asgarva åt vissa saker. Min mamma läste den påväg hem från jobbet idag och sa att hon satt och skratta på bussen men var tvungen att hålla sig för munnen flera ggr när hon kom på att hon faktiskt inte var hemma, utan på en offentlig buss. Och ja, mina vänner, min mamma kan både skratta OCH läsa! Helt otroligt, jag vet. Ni kan få komma hit och skaka hennes hand. Ring pressen också while youre at it. Spread the word.


Utdrag från kategorin "Pinsamt"

"Döv och stum"
Förra sommaren när vi skulle åka hem från semestern i Frankrike så blev vi sena till flygplatsen, vi hade jättebråttom och skulle hinna med att lämna tillbaka hyrbilen också. När vi väl kommer till incheckningen så är det ingen kö alls, vi lämnar fram bagaget och våra pass och väntar otåligt på att kvinnan bakom disken ska låta oss gå. När hon upptäcker att vi tecknar till varandra så ber hon att få se våra pass igen. Hon går igenom passen otroligt noga och kollar flera gånger att det verkligen är vi, sedan ringer hon runt i telefonen och det var inte lång tid kvar innan vårt plan skulle lyfta. Jag blev väldigt irriterad och frågade om något var fel, men hon var osäker och ringde efter fler personal. När de hade pratat med varandra ett tag fick mamma och pappa ett papper med en stor röd stämpel på där det stod "DÖV OCH STUM", mina föräldrar började skratta och tyckte det var roligt, men jag var fly förbannad och tyckte att de skulle slänga pappret! Vi sprang till vår gate, när vi kom dit var det massor med folk som skulle på planet. Då ropade de ut i högtalarna att vi skullle komma fram. så visade vi fram lappen vi fick och då fick vi gå före alla människor och blev ledda av flygvärdinnorna till planet. Väl på planet hade de reserverat platser längst fram åt oss och jag frågade varför de gjort det här. När de sa att det var en säkerhetsåtgärd ifall planet skulle brinna när de tankade och man skulle bli tvungen att evakuera, så tänkte jag att jo, mina föräldrar skulle nog sitta kvar på sina platser om alla sprang ut ur planet!
-Johanna

"Petras mamma är lesbisk"
På mina utvecklingsamtal i skolan så hade jag alltid med mig min mamma + en tolk (oftast en kvinna). När jag var i 12-14 års åldern så gick det rykten på min skola om att min mamma var lesbisk. Det är inte så konstigt eftersom jag alltid hade två "mammor" med mig på mina utvecklingssamtal.
-Petra

Jag får lära mina småsyskon
Eftersom mina föräldrar är döva och jag är det äldsta syskonet så har jag alltid fått uppfostra mina yngre bröder när det handlar om ljud. De har alltid varit väldigt högljudda, smällt hårt i dörrar och skurit med kniven hårt på tallriken. Men det är egentligen inte så konstigt eftersom mamma och pappa inte hör något och inte kunnat reagera.
- Pojke 13 år


Utdrag från kategorin "Oförstående lärare"

De satte mig bakom skärmar
Som många andra CODA-barn så är jag väldigt pratig i skolan och speciellt när jag var mindre. Då brukade min lärare ofta bli irriterad av att jag pratade så mycket, så en dag när jag var speciellt pratig så hämtade hon höga skärmar på hjul och rullade in dem i klassrummet och placerade dem runt mig. Och även om det kan verka drastiskt så fungerade det faktiskt, för jag kunde ju inte prata med någon med de höga skärmarna runt mig. Men det var inte alltid som skärmarna kom fram, jag blev utskickad till korridoren också.
-Johanna

Orolig lärare
Jag var ungefär åtta år och det var min första musiklektion i grundskolan. När lektionen var slut så bad min lärare mig att stanna kvar. Jag blev förvånad. När alla gått så lade hon handen på min axel och sade "Blev lite orolig när jag hörde att du har döva föräldrar. Hur är det med musik hemma? Vet du vad musik är?", förvånat svarade jag att jag självklart visste vad det var, att jag hade många kasettband hemma, tv, radio och att pappa brukar sjunga för mig.
Under hela min uppväxt så har mina föräldrar varit måna om att ajg ska ha saker som låter hemma, även om de inte hör så har de alltid tyckt att jag som hörande ska ha tillgång till musik. De är ju medvetna om musikens värde i de hörandes värld och har gjort allt för att jag ska vara en del av den.
-Sabine

Mamma kan inte bra svenska
Ibland kan det vara jobbigt att ha döva föräldrar. När mina föräldrar skickar sms, så förstår ibland inte lärarna vad de skriver. Då berättar jag det för lärarna men dom lyssnar inte. De säger att det inte är mitt ansvar. Att mamma måste skriva ordentligt. Då blir jag ledsen.
-Flicka 10 år


Utdrag från kategorin "Jobbiga konsekvenser"

Telefonförsäljare
Det är ofta en massa telefonförsäljare som ringer. En gång ringde de från tidningen Hennes, när de frågade om min mamma kunde komma till telefonen, berättade jag att hon var döv. Det misstolkades, för någon vecka senare skickade bolaget blommor till oss, med en lapp där det stod att de "beklagar hennes död".
-Flicka 11 år

(Jag måste bara få tillägga att det här med att folk ringer för att prata med ens föräldrar är så jäävla jobbigt. Det händer hela tiden, jag tror inte jag har varit med om att dom faktiskt har fattat att man säger DÖV och inte DÖD, någon. Man får förklara ganska utförligt. Dom verkar ändå inte fatta om jag börjar med meningen "nej hon hör inte, hon är döv".)

Larmet gick och mamma fortsatte springa
En gång när jag var mindre och gick och handlade med min mamma, så hade vi jättebråttom att hitta en klänning till min skolavslutning som var dagen efter. Affäerna höll på att stänga och vi stod i kö till kassan på Lindex och skulle betala för klänningen vi hittat, men vi hade också tänkt hinna till H&M innan allt stängde. Så när vi betalat för plagget på Lindex så sprang vi snabbt därifrån, men när vi passerar larmet vid utgången så börjar det tjuta. Då hade en expedit glömt att ta bort stöldlarmet på klänningen, men mamma hörde ju inget så hon fortsatte att springa! Då blev jag tvungen att springa efter  mamma, stoppa henne och sedan fick vi gå tillbaka till Lindex till en förvånande kassörska som tog bort larmet.
-Johanna

Fastnade i bildörren
När jag var ungefär sju år så skulle jag tillsamman med min familj åka och handla. När vi parkerat bilen och alla hade klivit ur så låste pappa såklart bilen. Men mamma hade inte stängt sin dörr än och jag lutade min hand mot bilen samtidigt som jag fixade till min sko. När mamma stängde dörren så kom två av mina fingrar i kläm, men mamma och pappa hörde inte att jag skrek till och började gråta utan de bara gick vidare mot affären. Min syster som är tre år yngre än mig följde glatt efter. Men eftersom att hon hör så försökte jag ropa efter henne och be henne säga till mamma och pappa att jag fastnat. När de upptäckte att jag klämt mig så sprang pappa genast till bilen och öppnade samtidigt som mamma hjälpte mig att öppna dörren. Mamma och pappa blev såklart chockade och försökte trösta mig. Det måste ha sett jättekonstigt ut för alla andra runtomkring som sett mina föräldrar gå ifrån mig bara sådär, men de måste ha förstått sedan när de såg oss teckna.
-Sabine

Toaproblem
Min mamma är så envis så ibland när jag är på toa på morgonen så ropar hon att jag måste komma ner för att jag kommer för sent till skolan och hon hör ju inte om jag ropar att jag är på toa så hon ropar igen och igen och till slut när jag kommer ner och säger att jag är på toa säger hon förlåt.
-Pojke 12 år

Vill inte du också spela något instrument?
I hela låg- och mellanstadiet så har mina föräldrar frågat mig om jag ville spela något instrument. Men jag svarade alltid att jag inte ville trots att jag ville, just för att jag skulle få så dåligt samvete om jag spelade något och de inte hörde det.
-Sabine


Utdrag från kategorin "Tolkuppdrag"

Pappa till akuten
Förra vintern fick pappa plötsligt njursten och föll ihop hemma och kunde inte göra någonting annat än att vrida sig i smärtor. Då ringde vi ambulansen som kom och hämtade pappa och de ville att jag skulle följa med så att jag skulle kunna tolka i ambulansen och på sjukhuset. Jag tyckte det var jättetufft att få åka ambulans och vara med i operationssalen på akutintagningen och i olika röntgensalar. Det kom ingen riktig tolk förrän flera timmer senare, och då hde jag redan tolkat allt. Men även om det var tufft att få vara med, så var det lite konstigt också. Tänkt om det inte hade varit njursten utan något allvarligare.
-Johanna

Tolkproblem!
En gång när jag satt på toa kom en försäljare och plingade på dörren. Min pappa öppnade dörren och ropade på mig när jag satt där på toaletten. Jag sa inget fast jag hörde att han ropade. Sen när han ropa den fjärde gången så sa jag: - Ja! Jag kommer!
Men min pappa är döv så han hörde inte. Försäljaren tittade konstigt på min pappa. Sen kom jag ut och sa: - Ursäkta mig jag var på toa och min pappa är döv det var därför han ropade på mig.
Försäljaren sa: - Jaha! Men det var inget. Sen gick han iväg. Han tyckte att vi var konstiga.
-Flicka 13 år


Utdrag från kategorin "Fördomar"

Orkar hon verkligen?
När jag träffar nya kompisar och dom ska följa med hem så frågar ofta deras mammor: - Orkar din mamma verkligen det?
Jag hatar när dom säger så, hon orkar väl lika mycket som andra!
-Flicka 11 år

På tåget
Det kan vara lite jobbigt när vi sitter på tåget för då brukar dom säga att det är synd om mig för att jag har döva föräldrar.
-Pojke 9 år

På bussen
En gång när jag satt på bussen och blev jättearg på mamma så gick jag och satte mig vid två tanter. Jag hörde den ena säga: "Stackars liten kan varken höra eller prata!"
Jag gick tillbaka till mamma och sa förlåt högt med rösten. Tanterna blev tysta och steg av strax efter.
-Flicka 10 år

Dum fråga
I skolan var det en kille som frågade hur är det och ha döva föräldrar?
Jag svarade: Hur fan ska jag kunna veta det?! Jag har ju inget att jämföra med!!
-Pojke 12 år


Utdrag från kategorin "Jobbigt när de inte hör"

Ropande föräldrar
Något som säkerligen alla CODA-barn har upplevt är att till exempel sitta vid datorn där nere, och höra pappa eller mamma ropa uppifrån. Man har inte mycket till val än att gå upp och se efter vad de vill. Har man riktigt otur så har de glömt vad de skulle berätta.
-Robert

När toalettpappret tar slut
Det enda som är jobbigt med att ha döva föräldrar är när toaletpappret tar slut. När jag sitter där och upptäcker att pappret är slut så börjar jag med att blinka med lampan. Om mamma och pappa inte ser det så börjar jag kasta tvålar, badleksaer, små handdukar, toalettborsten, tandborstar, tandkrämstuben och allt annat jag kan få tag på. Jag fortsätter kasta tills mamma eller pappa upptäcker röran i hallen och kommer in med papper till mig. Efteråt får mamma och pappa städa upp alla saker jag kastat.
-Petra

Nästa nyhetssändning är sena Rapport
En sak som jag och förmodligen alla andra CODA-barn har upplevt är att föräldrarna sätter på TV:n med störande hög volym i vardagsrummet på kvällen när man ligger i sängen och håller på att somna. De hör ju inte att ljudet är på och det enda sättet att få dem att sänka volymen är att masa sig upp ur sängen och släpa sig till vardagsrummet och teckna: SÄNK!!!!
-Axel


Utdrag från kategorin "Bra med döva föräldrar"

En klassiker!
När jag var liten brukade jag retas med mamma och pappa och dra ur kontakten till dammsugaren när de städade. Sen brukade det gå 10 minuter innan de märkte något och ropade "Johanna! Det räcker nu!", men nu har de blivit så vana att de märker det direkt!
-Johanna

Dammsugaren
En dag när jag kom hem från skolan så såg jag att mamma dammsög i vardagsrummet. Men det lustiga var att dammsugaren inte var på. Jag började då att gapskratta och fick fram till henne och berättade att den inte var på. Hon blev då jätteirriterad eftersom att hon hade "städat" hela huste och var då tvungen att göra om allting.
-Sabine

Hög musik i bilen
Min pappa skjutsar mig och mina kompisar till en handbollsmatch. Vi hoppar in i bilen och kör. När jag sätter på musiken (på högsta volym såklart) så stannar pappa, kollar bakom på marken och säger "jag tror jag körde på någonting". Jag börjar skratta och berättade för honom att jag hade satt på musik och att det var basen som dunkade. Vi skrattade ett tag och körde sedan vidare.
-Petra

Byta föräldrar
Om jag fick välja att byta föräldrar så skulle jag välja samma föräldrar.
-Flicka 9 år

Utdrag från kategorin "Okunnig eller dum?"

Servitören kom äntligen fram till vårt bord. Han såg smått kvävd ut i sin eleganta men alltför trånga röda väst. Jag stoppade mig mitt i min mening till mamma och tittade upp på honom.
"Är ni redo att beställa?" frågade han vänligt.
När han insåg att vi precis använt teckenspråk med varandra så ändrade han snabbt frågan.
"Are you ready to order?"
Mina ögonbryn for upp och fastnade långt upp på pannan. Jag svarade. På svenska.
"Ja, tack."

Detta är endast ett av många exempel på olika situationer som jag, döva och många andra som lever med döva fått och får uppleva med jämna mellanrum. Men i dagens moderna samhälle så borde väl folk vara medvetna om vad det innebär att vara döv?

Det här exemplet har hänt på ICA också. Att de frågar på engelska om min mamma vill ha kvittot.
"Men gud!"  vill jag bara utropa där jag står bredvid henne.
Borde inte folk veta att om man använder teckenspråk så är man antagligen döv. Och är man döv så hör man inte. Tror de att döva inte kan höra svenska, men något annat språk? Det är ju riktigt pinsamt.

På en utomlandssemester började jag snacka med en kille och plötsligt var vi inne på ämnet döva. Jag berättade att både mina föräldrar var döva och han blev helt förtvivlad för min skull. "They've been punished by God! Im so sorry!" sade han med tårar i ögonen.

---

Detta har bara varit utdrag från självaste boken. Jag tyckte den var jätteintressant, men det kanske är för att jag just är en av dessa barn och kan relatera. Jaja. Jag gillade den iaf.

Nog är jag ung nu, men vänta bara. Om 9 år är jag 30 for crying out loud! 9 år. Sjuuukt.

Nu till nåt helt annat. Igår på bussen satte sig en man bredvid mig. Inte så ovanligt att nån gör det... Men direkt när han satte sig så kände jag att han luktade. Inte äckligt, utan nåt speciellt. Jag började fundera och tänkte genast 'aah, han luktar bageri!' Detta kunde väldigt rätt stämma eftersom han steg på vid Centralplan, där det faktiskt ligger ett bageri/café. Sen så ångrade jag mig. Eller jag specifierade mig kanske lite mer kan man säga. Han luktade florsocker! Gott.

Idag har jag faktiskt lyckat hålla mig borta från socker! Får se hur det går imorgon. Om jag känner mig rätt så lär jag hålla ut tills ca kl 19-20 innan jag är helt skakig av sockerabstinens, för att inte tala om huvudvärken. Oj oj. Jag tror jag har startat kanske 500 nya liv i mitt liv, eller iaf under dom 2 senaste åren. Am I pathetic or what?

Im going back to my roots imorgon. Har varit vithårig, mer eller mindre, i kanske bara en månad eller två, men jag orkar fan inte färga det hela jävla tiden. Vet inte vad jag fick för nåt ryck. Aldrig färgat håret innan dess. I miss those days. Nu ska jag iaf färga tbx till mitt blonda ljuvliga svall. Låt oss hoppas på att resultatet blir precis som jag vill ha det. Har en känsla av att det kan gå snett. Men men, det är väl trots allt bara hår. Blir klippt imorn också. My-san hjelper til ja. Sank you.

Toodles

Idag har två saker irriterat mig, men just nu så kan jag inte komma på vad. Eller jo. Irriterat och irriterat, det stämmer väl kanske inte riktigt va haha... Det första är iaf att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta när jag sitter och kollar på ett program som Top model och trycker i mig en halv kladdkaka för mig själv. Visst fan var det gott, men samtidigt så man ju inte sluta tänka på vissa saker. Jaja.

Kommer faktiskt inte ihåg den andra saken. Den var faktiskt irriterande, om jag inte minns fel... Kommer väl på den vid en senare tidpunkt.

För övrigt så har jag suttit inne heeela dan idag. Kollat på tv. Hatar repriser. Hatar vardagar. På vardagar går det mest skitprogram, såsom Rachel Ray, Oprah, Martha Stewart Show, Unga mödrar, Hem till Gården, Glamour and so on and so forth. Och om det går nåt som man faktiskt kan kolla på som typ 2 ½ män eller nåt så är det ju bara repriser. Sen när kl blev 21 så förväntade jag mig att en bra film skulle börja. Boy was I wrong. Det enda som gick var the Guru. Inte så lockande. Jag satte därför på Charlie and the Chocolate Factory, för jag hade inte fått nog av all choklad från kladdkakan. Efter en sugar rush så började det gå nerför och jag blev allt tröttare och tröttare. Det hela slutade med att jag somnade vid 22 och vaknade när Violet blev ett stort fetto till blåbär. Då bestämde jag mig för att gå upp och lägga mig. Så blev inte fallet. Jag borstade tänderna och sen satte jag mig vid datan. Nu blire dock sängen för min del.'

Natti natti

Jag vet att jag är en anings full, men det skiter jag fullständigt i. Jag hatar tjejer, det är inget nytt för dom som känner mig. Jag hatar verkligen tjejer. Dom snackar bara skit, överdriver saker och gör så jävla mycket som jag inte kan komma på just nu, eftersom jag inte är vid mina sinnes fulla bruk så att säga.

Saken är att killar suger lika mycket, om inte mer. Dom faller för såna där äckliga svin som jag inte kan sluta störa mig på. Såna där äckliga bimbos, brats, silikonbrudar som är helt jäääävla pantade.... När är det min fucking jävla tur? Jag som faktiskt har en hjärna, är blond, är relativt roligt, inte är pantad, inte har silikonbröst, är mig själv osv osv..... Det finns inte någon plats för såna som mig. Såna som faktiskt inte bara blåser sina pengar på skit, och snackar därefter. Det finns inte plats för mig, för mig som faktiskt är helt jävla äkta. Tycker nästan synd om er pojkar som faller för dessa äckliga svin till tjejer. Det är ni som är dumma i huvet, inte det äckliga svinet ni har valt för kvällen. För inte fan har ni planer på att behålla henne mer än för kvällen. Hon är ju bara ett meningslöst knull. Jävla äckel.

Låt mig va. Jag hoppas verkligen att jag hittar nån som inte är ett svin, inte behandlar mig som skit, skrattar åt mina skämt, inte tittar på äckliga jävla tjejer som tror att dom är nåt. SÅåååå jääävla trött på sånt. Låt mig vara om ni passar in på denna kategori jag nyss så fint beskrivit. Ge er av. Ni är beyond äckliga. Leave me alone.

Jag ligger om kvällarna och tänker på massor av saker, saker som jag vill dela med mig av och saker jag vill hålla för mig själv, stora saker och små saker. När jag väl har somnat och sen vaknat på morgonen är allt glömt, även om jag vid ett senare tillfälle på dagen kommer på sakerna igen. Jag borde ha en data kopplad till min hjärna och låta datan själv göra jobbet. Tyvärr så har inte Japan kommit på denna geniala idé än, så jag får väl antingen vänta eller komma på någon egen lösning.

Jag vill avsluta detta meningslösa inlägg med detta:

"We think you're a joke
Shove your hope where it don't shine"

Dålig låt men vad gör man inte för en liten line?

Jag har inget intressant att skriva. Känns bara som om jag inte har skrivit på ett tag. Inte för att jag normaltvis skriver intressanta saker, men iaf. Alltid nåt.

Var på IKEA idag. Hade presentkort på 1000 svenska hederliga kronor. Blev bara massa ramar. Och lite fina svartvita vykort. Ännu fler till min vackra samling. Ville dock köpa dom där jävla tavlorna jag har kollat på i ett år nu, men dom kostar ju 1500 styck typ så mjae... En vacker dag när jag är snygg och snuskigt rik får det väl bli. Ha.

Har sökt jag vet inte hur många jobb nu. Får hoppas att iaf en liten enstaka person blir intresserad. Önska mig lycka till, tack. Känns som om tiden rinner iväg lite grann va. Måste ta tag i grejer. Typ nu. Ugh. Ska kanske sova nu faktiskt. Kl är ju trots allt lite sent =)

Godnatt!

(Går)Dagen till ära spenderades ensam. Låg och kollade på film och slöade i soffan framför le television. Sen så var det ju det här med middag också.. Blev en lussebulle, en skiva vörtbröd och ett fruktansvärt gott glas med oboy! Klå det ni.

Vid 21 träffades jag och min partner in crime, My, i centrum i tron om att Konsum var öppet till kl 22 som det faktiskt står på hemsidan. Tji fick vi. Det var det inte. Vi fick leva utan tilltugg. Vi fick ta vårt pick och pack och promenera hem till mig där vi skivade upp lite lime och fixade lite limevatten sen sattes kvällens film igång. Det blev En Vampyrs Bekännelse. Sen blev kl 00.00 och raketer sköts från alla håll och kanter. Oväntat..... Vi traskade ut på balkongen och bevittnade det fina. Vi blev halvt attackerade av en raket eller två och gick strax efter det in till värmen. Låg och hade helt sjuka konversationer som ingen rikigt skulle förstå sig på för dom var relativt retarderade. Yes they were. Vi åt även en del "restchoklad" från julafton. Gött.

Nu har My knatat hem och här sitter jag. Första nyktra nyårsafton på typ 6-7 år. Känns lite sjukt faktiskt. Eller mest skönt! Det ska bli skönt att vakna upp imorgon (idag) och inte vara bakis för fem öre, eller tio heller för den delen, och inte behöva slösa bort en hel jävla dag på att återhämta mig. Blir nog fika med Linda och Malin tror jag bestämt. Om inte dom är för bakis för det förstås. Sen tar jag mig nog en trip till Sara innan hon far iväg på semester! Första andra tredje. Såld till damen med den svarta koftan som sitter ensam i soffan och fundersamt lyssnar på VH1.

Tata