Did you give the world some love today, babe?
Jag vaknar. Känner mig tröttare än någonsin. Det är något som tynger mig. Jag kommer snabbt på vad det är och vill ligga kvar i min sköna säng hela dagen, vilket inte går eftersom jobbet kallar. Går istället upp, äter gårdagens ostbollar, häller upp ett glas cola och drar igång en film. I den äckliga soffan blir jag liggandes, på fel sida I might add, tills filmen (Hell Ride) 1 timme och 20 min senare tar slut. What to do? Datorn lockar inte. Jag äter istället ett plommon och steker lite sparris i smör och "lyxar till det" med lite salt och peppar. Gott var det. Sen var det slut på det lilla roliga. Lägger mig i soffan och kollar på Tvins-reklam fram tills det var dags att åka till jobbet. Fortfarande helt nedstämd och tung.
Jag köper en frapino när jag väl anländer till forumet, lika pissed off some jag var när jag vaknade. Hon som tar betalt råkar säga tack istället för varsågod när hon räcker mig kvittot jag ska signera. Hon börjar snabbt förklara varför, allt går på rutin bla bla bla, precis som jag ibland gör när jag har gjort samma eller liknande små misstag. Detta stör mig dock som in i helvete just denna eftermiddag. Jag orkar inte. Jag orkar inte lyssna på dina ursäkter. Jag VET varför, jag har gjort samma sak. Men självklart så bitchar jag inte till mig, även om det vore ganska nice att säga åt någon bara sådär, istället så nickar jag artigt, säger 'ja', ler och skrattar till och med lite. Falsk känner jag mig, för inombords hade jag velat döda henne. 'Håll käften' vill jag skrika, men det blir istället ett till falskt skratt och ett 'jo men precis' eller något i den stilen. I själva verket så hade jag velat klappa till henne på käften och bett henne ge mig min jävla frappe utan en jävla massa pladder! Hur svårt ska det vara egentligen? Jag står istället tyst efter mina falska skratt, leenden och 'jag förstår' repliker och väntar på att den ska bli klar och går sedan därifrån kokandes.
Imorgon ska jag fanimej äta blåbärspaj till frukost! Blåbärspaj med hejdunrandes massa vaniljsås. Förhoppningsvis så säger inte kassören tack denna gång. Sen ska lägenheten röjas upp efter helgens knasigheter. Hujedamig.
Kill me now, not later.
Jag köper en frapino när jag väl anländer till forumet, lika pissed off some jag var när jag vaknade. Hon som tar betalt råkar säga tack istället för varsågod när hon räcker mig kvittot jag ska signera. Hon börjar snabbt förklara varför, allt går på rutin bla bla bla, precis som jag ibland gör när jag har gjort samma eller liknande små misstag. Detta stör mig dock som in i helvete just denna eftermiddag. Jag orkar inte. Jag orkar inte lyssna på dina ursäkter. Jag VET varför, jag har gjort samma sak. Men självklart så bitchar jag inte till mig, även om det vore ganska nice att säga åt någon bara sådär, istället så nickar jag artigt, säger 'ja', ler och skrattar till och med lite. Falsk känner jag mig, för inombords hade jag velat döda henne. 'Håll käften' vill jag skrika, men det blir istället ett till falskt skratt och ett 'jo men precis' eller något i den stilen. I själva verket så hade jag velat klappa till henne på käften och bett henne ge mig min jävla frappe utan en jävla massa pladder! Hur svårt ska det vara egentligen? Jag står istället tyst efter mina falska skratt, leenden och 'jag förstår' repliker och väntar på att den ska bli klar och går sedan därifrån kokandes.
Imorgon ska jag fanimej äta blåbärspaj till frukost! Blåbärspaj med hejdunrandes massa vaniljsås. Förhoppningsvis så säger inte kassören tack denna gång. Sen ska lägenheten röjas upp efter helgens knasigheter. Hujedamig.
Kill me now, not later.
Kommentarer
Postat av: Husband...
Älskar din vackra hjärna. Jag känner igen tankarna, du är som jag, jag som du. Vilken tur att vi redan gift oss... =)
Postat av: Prostastjärt
haha jaa visst är det det! :)
Trackback
