Where were you while we were getting high?

Då har jag, Kicki 20 år, funnit meningen med livet... Eller inte riktigt. Jag har väl återigen upptäckt min förkärlek till kladdkaka! Eller upptäckt och upptäckt. Har kommit fram till att kladdkaka equals Kicki. Jag har inte ätit det sen jag var hemma sist, vilket var mer än en månad sen.... Och det mina nära och kära, och även outsiders, är länge för en som brukade baka det minst - och då menar jag verkligen minst - en gång i månaden. Låt mig tillägga att när jag väl var hemma sist så bakade jag det 2 ggr på en och samma dag... Plus en till nån dag innan eller efter. Och jag var bara hemma i 4 dagar. Jisses.

Hur ska jag klara mig? Jag har inga ingredienser fö felvette. Inga pengar till att köpa dom heller. Det är ju iof bra på ett sätt eftersom det inte är så hälsosamt... Men så in i helvetes jävla gott. Hellre tjock och lycklig säger jag bara.. Min kärlek för kladdkaka kan inte beskrivas med ord. Det går bara inte. Kladdkaka är för mig som typ Gud för troende. Nåt heligt. When I die, I wanna go to Kladdkake-heaven, där är allt gjort av kladdkaka och choklad.

JAG DÖR!!!!!!!!!! Åker ju inte hem förrän i december. Och då inte ens hem, utan till pappa. Där kan jag ju inte baka. GAAAAH. Vad ska jag göra? Jäffla skit.

Sugar rush for life

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0